Jennie & Hansi´s reseblogg

Det hade regnat under natten och morgonen var gråmulen. Vi åkte 10.15.


Strax efter Gidetun. Här flashade minnen från MC-turen 1985 fram för Hansi.



När vi kom in i Lyngenfjorden klarnade det upp.


Färjelägrtet vid Olderdaten.




Lyngenbergen.



Söta Roburs vid Lyngen.




Kl 13 kom vi fram till Skibottn  där vi skulle lämna Lyngen.  Efter en fika åkte vi tillbaka norrut någon km för att komma ned till stranden.


Vi hitta en perfekt rastplats strax intill fjorden.


Här ska paddlas i Lyngenfjorden.


Underbara paddelvatten.


Vackrare än så här kan paddling inte bli!


Jennie stormtrivdes på fjorden.


Vy ut mot havet


Vattnet var turkosfärgat.


Tillbaka vid bilen gick Jennie i land och Hansi fortsatte in mot Skibotn.


Inloppet till Skibotn hamn.


Vy ut mot Lyngenfjorden.


I hamnen stod ett "vikingaskepp"!


Hamnen vid Skibotn med Lyngenbergen i bakgrunden1500m.ö.h.


En pirpaddling är obligatorisk.


Piren i Skibotn.


Blåmusslor.


På vägen tillbakas hade det blåst upp och blivit härliga vågor på fjorden.


Hansi ute på Lyngenfjorden.


En glad paddlare!


Vår rastplats vid Lyngenfjorden.


Vilken härlig dag!


Vilken härlig avslutning på resan!


Vi åkte kl 16 och tog Skibotndalen tillbaka mot Sverige. En fin dalgång.



Gränsen mot Finland norr om treriksröset.

Vi åkte hem via Karesuando-Vittangi-Svappavara och kom hem till Piteå strax innan midnatt.
 4299 km blev det totalt.
Vilken kul resa!

Det regna och blåste kraftig helas natten och morgonen. Vi låg och drog oss i bilen till kl 11 i hopp om bättre väder. Till slut gav vi upp, åt frukost och så hoppa Hansi ned i kajaken igen. Här ska paddlas på Nordkap oavsett väder.


Hansi hoppar i Kajaken mitt emot byn Gjevaer.


Paddlar förbi fisktorskstänger och fiskfabrik.


Ut genom viken.


Vy in mot byn Gjesvaer.


Då kom fågelskådarbåten som Hansi kte med i tidigare i Maj som går ut till fågelbergen.


Hansi försöker hänga på.


Här ute var det höga dyningar från ishavet.


Häftig känsla att paddla i hård vind och kraftiga dyningar på ishavet.


Vy norrut mot Nordkap.


Tillbaka i Gjesvaer hamn.


Mysiga fiskebåtar.


Typisk Norsk fiskeby.


Tidvateenzon med havstulipaner på stockarna.


"Tältet" hansi hade frukost och middag i vid förra besöket till Gjeivaer.


Fiskeskuta!


Kul att paddla under pirer - nya exotiska platser.


Vår camp vid förfallen pir.


Vägen upp mot Nordkap bådade inte gott väder.


Kom kl 15.30 upp till Nordkap efter att ha köpt en hamburgarew i Honningsvåg.
Det klarbade upp så pass att man såg havet.


Jennie på Eruropas topp!


Jennie på Nordkap.


Hansi här för tredje gången.


Vi lämna Nordkap i tät dimma och styrde mot Alta.


Framåt natten söder om Alta började det klarna upp. Här ser vu Lyngenfjellen.


Kvaenangen fjorden i kvällsljus.




Vi hoitta till slut kl 23.40 efter långt letande en bra rastplats att campera på.
Strax innan Gildetun.


Det blev en sen middag med kötbullar , stekt fläsk och pasta som kompenserades av en härlig utsikt.

Vi vakna vid 8-tiden och den starka vinden hadeter frukost hoppa Hansi i Kajaken och paddlade ut på Varangerfjorden.

På väg ut i Varangerfjorden i lågvatten.


Tångbälte och vy österut längs Varangerhalvön.


Efter ett besök på en trutkoloniö är Hansi på väg tillbaka från Varangerfjorden.


Nöjd paddlare.


Vår lägerplats vid stranden.


Varanger-wild-life.


Vy mot Nesseby.


Vid Nesseby stannade vi vid en fornminnesanläggning. Här fanns en arkeologisk stig där man kunde studera bosättningar från äldre stenåldern (8000 år sedan) fram till modern tid.


Jennie studerar husgrunder från bronsåldern.


SFiskesamisk kåta. 


Vi blev lite hungriga av all vandring - så renen strök med!


Strandpromenad på arkeloogistigen vid Nesseby.


Samisk gravplats med hundratals gravar längs kusten.

Från Varanger går färden över Ifordfjellet 370 m.ö.h. - tyvärr i dålift väder och +11 grader.


Ifordfjellet i regn.


Ifjordjell.


Lunchpaus vid Adamselv rastplats. Stutat regna i alla fall och inga mygg i kylan.


Laxelv


Kort promenad vid Laxelv, sedan bär det norrut mot Nordkap.



Vi svängde av vid Repvåg där Hansi skulle överaska Jennie.


Här är det ett mysigt hotell och restaurang där Hansi var i maj och åt Kungskrabba.


Så nu skulle Jennie få smaka på Kungskrabba. Vi fick vänta en timme på krabban - men det var det värt tyckte Jennie, trots priset 315 NOK.. Hansi åt "Dagens fisk" som var utmärkt och i stor portion.



Torrlagd fiskeskuta i Repvåk.

Vi åkte kl 21 vidare norrut och mot Honninsvåg.


Icebaren vid Honingsvåg.


Även här stod Hutigrutten - men inte Midnatssol.

Vi åkte vidare ut mot Gjesvar för att campera. Framme kl 23 i mulet och kallt (+9 grader) väder. Vi parkera vid övergiven pir mitt emot byn.

Vi låg och sov till halv tio rysk tid = halv åtta norsk tid. Set stormade och hell-rgnade fortfarande ute. Efter frukost tog vi en promenad i området.


Vändplatsen vid Grelse Jacobselv.


Jennie spanar ut över det stormande Barents Hav. Inget paddelväder direkt.


Vy mot Ryssland på andra sidan älven.

Halv tio norsk tid åkte vi in till Kirkenes där vi tanka och gick runt lite in "byn".


Kyrkan i Kirkenes.


Ryska trålare i hamn. Det fanns en utflykt till Ryska trålare att köpa på turistbyrån!


Lite modernare ryska trålare i hamn.


Hutigrutten ´Midnatsol` i hamn i Kirkenes.

Halv tolv åker vi vidare från Kirkenes. Det har nu slutat regna.


Vy mot Varangerfjorden och Varangerhalvön på andra sidan.



På väg ut på Varangerhalvön strax innan Vadsö.


Vanlig invånare på Varanger.


Vestre Jacobselv - en pitoresk fiskevy vid liten älvmynning.


Fiskebåt vid Jacobselv.


Piren vid Jacobselv där Hansi 23 år tidigare pirkade torsk och blev bjuden på en nattlig sejfisketur ute på Varangerfjorden med efterföljande grilling till morgonljus - fina minnen.


I dag stormade havet ordentligt.


Lunch på blåsigt Varanger innan Skallelv.


På väg mot yttre spetsen på Varangerhalvön var det stormbyar som slet rejält i kajakerna.


Tunneln 280 m under havet över trill Vardö.


Vardö hamn i stark vind.


Pitoresk fiskeby.


Häckande tretåiga måsar på hushyllor.


Kyrkan i Vardö.


Även här hade Midnatsol anlagt.


Inget paddelväder direkt i stormbyarna.


Vi gick på restaurang på Vardö hotell och beställde lax och potatist för 160 NOK.


Jenbnie är nöjd att vi inte behöver använda storköket ute i stormen.



Lämnar Vardö 18.40 och det blåser fortfarande hårt.


Vi hittar en lägerplats nere vid stranden vid Langburnes Lagun innan Skallelv.



Här tiog vi en strandprommenad och samlade "strandfynd" (valben, fiskekulor m.m.).


Vår koslige "husbil"  och vårt strandfynd!

Vaknade 08.40. Gårdagens 47 milj på rysk "asfaltväg" satte sinna spår. I dag forsatte det norrut upp mot Murmansk. Eftersom vi missat bokningdatumet för Kirovskhotellet svängde vi inte av in mot Apatity och Kirovsk utan fortsatte norrut.


Frukostrast vid liten älv norr om Kandalaskha.




Kort stop vid Montegorsk. Märks att det blivit grönare sedan förra gången i de strila förorenade landskapet.




Fejkpolisbilen stod kvar.


Vädret blev allt sämre. När vi 13.30 nådde Murmansk hällregnade det.

Vi åkte in till en shoppingmall, köpte votka, rysk öl, choklad m,m. som "souvenirer" och fortsatte sedan mot Norska gränsen. Inge kull och gå och turista i hällregn i Murmansk - får bli en annan gång.



Staden Kola nära murmansk - fortfarande lika regningt.


Framme vid staden Nikel vid norska gränsen.

Staden nickel var värre än Montegorsk vad gäller föroreningar och dött landskap. Skrämmande att se vad ett "sovjet"-system kan göra med natur, landskap och människor - som i det systemet är helt utan värde. Hur kan man vara kommunist och se upp mot Sovjet!!!


Giftiga föroreningar blåser in i över staden Nickel. Vad är medellivslängden här

`
Ett kommunistiskt landskap!!"

Vi åkte hort vidare från detta helvete på jorden!


Innan ryska gränsen "fixa" vi till smuggelspriten! Undrar om de stod och spana på oss från vakttornet i bakgrunden.


Precis vid ryska gränsöverfarten - ett varnande exempel på att man behöver rysk bilförsäkring i Ryssland!
Gränsövergången ut ur Ryssland tog bara 45 minuter.


Direkt efter vi kommit in i Norge svände vi asv norrut mot Grense Jacobselv - den östligaste platsen i Skandinavien.


Oskare den II´s kyrka vid Grense Jacobselv.


Gränsälven där man kan stå och kasta sten på Ryssland!


Vägens slut - en vändplan där tyska och franska husbilar var parkerade. Vi parkerade vår "husbil". Här regnade det och blåste hårt så vi nattade in ganska snart efter ytterligare en lång kördag på ryska vägar.

Vi fick en härlig sovmorgonb med frukost kl09. Men vi blev väckta 06.60 av en byggnadsarbetare som började spaktla i korridoren. Frukosten var den vanliga gröten och korvarna. Efteråt hämta vi ut bilen från den bevakade parkeringsplatsen och packade om så att vi kunde ta en guide och översättare med oss. Vi skulle på guidad tur vid Petroglyferna i Belomorsk.

Kl 10 kom en klvinnlig guide och en unbg tjej som översättare. Hon läser engelska på universitetet och har hoppat in som översättare. Vi kör ut till vattenkraftstationen utanför Belomorsk och parkerar vid stora vägen vid en liten by. Vi följer en stig par km ned ströms kraftverket där man har hittat en stor samling hällristningar.


Området med hällristningar.



Vår guide visar hällristningar och förklarar deras tolkningar.


Här visar hon en symbol för "livet" som en hittas i Egyptiska pyramider. Dessa är 8000 år gamla.



En grupp mänsliga figurer som har tolkats som "kidnappning" eller rituell dans. För mig såg det ut som gruppsex!

Efter att ha tackatr våra guider och lämnat dem vid en busskur åker vi vidare norrut. Vi svänger in mot Kem - den andra staden varifrån det går färja till Solovestky. Kem var en betdligt fräshare och rikare stad än Belomoresk med stor träindustri.




Tidvattenzon vid Vita kavet vid Kem.

Hansi ville gärna paddla i vita havet här men tidvattenzonen med massa skräp och smutsigt vatten från träindustrin lockade inte till någon vbattenkontakt här.


Steandbebyggelse vid Kem.


Modernt  hotell möter gammal byggnad vid Kem.

Så vi åkte norrut. tanka och fika lite vinerbröd vid macken vid stora vägen och gav oss ut på bumpvägen.


En vanlig skylt, ibland med 50 eller 40 km/h om groparna


Större delen av vägen ser ut så här - tur man har tålig jeep.


Inte att blåsa in i för hög hastighet.



I en stor grop 70 cm bred och 50 cm djup efter en "fartsträcka" med bra asfalt låg det massa krossad bromsljus- och blinkerljus glas i gropen.  Man hade skagit i bakpartiet i gropkanten! Vi mötte även en bil som hade silvetejpat fast karrossen framtill!

Vi letade ställen att komma nära havet - vilket var omöjligt. Antingen bebyggelse eller vildmark utan vägar. Tillslut kl 22 nära Kandalaskha hitta vi efter en bro en nedfart till vattnet. Här gjorde vi läger, åt en makaroni/konservkor middag och tog fram kajakerna för lite nattpaddling i vita havet.



Vår nattplats.


Massa mygg men myggnät och Mygga hjälper. Makaroner smakar bra vid hunger.


Äntligen få paddla!


Nattpaddling i fjord till vita havet.


Under bron ut till havet.


Mörka åskmoln tonade upp sig från söder och jag fick återvända till bilen.

Vi sov gott i bilen trots svarta åskmoln och svarta myggmloln utanför bilen.

Efter en rejäl frukost med ost och korvskivor, äggomlelett och plättar med varm lingonsylt  blev vi upphämtade kl 09 av Marika som skulle ta oss till klotstret och en guidad tur.
¨


Matsalen på hotellet.


Solovetskyklostret från hotellet.


Klostertornen.


Utomhusgudstjänst utanför klostret


Hansi vid den borgmur som omger klostret.

En kraftig stenmur omger klostret. Det uppfördes 1584 som skydd mot Svenskarna karoliner som 1571 anföll klostret. Strider pågick sedan med svenskarna fram till 1595. Senare försökte även brittiska flottan inta klostret under Krimkriget nät Britterna slogt med turkarna mot Ryssland. Britterna besköt från fartyg klostret under åtta timmar utan någon större skada innan de gav upp och drig sig tillbaka.


Rejäla murar som skyfdd.


Klostret grundades när två munkar, Sabbatius och Herman 1429 anlände från klostret i Ladoga för att leva asketliv på öarna. Efter hårda år för att äverleva då Sabbaticus dog  återvände Herman med munken Zosima 1436 och byggde det första klostret. Under 1600-talet blev klostret färdig med alla sin kyrkor och ett fort anlades runt klosteret som skydd mot karolinerna. Munkarna omvandlade öarna till sinrika produktionsmiljöer med kanaler mellan sjöar och rinnande vatten genom klostret, vattendrivna kvarnar och sågar m.m. 1920 tog sovjeterna över och avrättade de drygt 400 präster som levde här . Man smälte ned nästan guld och kyrkklockorna och inrättade klostret som ett fångläger där uppemot 50 000 fångar vistades samtidigt.  

Stora delar av klostret förstördes av en brand men har nu återuppbyggts och är fortfarande under resyauirering. Klostret är nu ett världsarv.


Klostergården med stora matsalen.


Stora matsalen där uppemot 400-500 munkar åt samtidigt.


En präst i klostermiljön.


Utsikt mot skärgården från klostrret.


Innergården.


Världsarvsutställningen med bl.a. filmprojektion från gulagtiden.


Treenighetskatedralen men imponerande samling helgontavlor och den förgylda Paradisets port. Vår engelsktalande guide berättar om de tre helgonen som grundade klostret.


Bild av helgonen som grundade klostret.

Som ett souvenir köper Jennie en ikon med de tre helgonen.
Efter avtavkning av den duktiga guiden går vi tillbaka till hotellet och byter om för eftermiddagens valsafari på land, Vi får picknick-lunch paket och kl 11omer en buss och hämtar oss. Med är en ung kulle, student som blir vår guide. Inga fler har anmält sig till valsafarin så vi åker iväg de 7 km i bussen innan vi kliver av och börjar vandra 4,5 km ned mot Belugaudden.  Vi går igenom en vacker granskog innan vi kommer ut till ett vidsträck tidvattensområde som vi ska över.



Jennie och vår guide vid tidvattenområdet.




Jennie spanar ut över det vidträckta tidvattenområdet.

Tidvattnet var på väg ut men vi fick vada i knädjupt vatten. Guiden tog på sig gummistövlar som han snabbt purrade i och gick vattenfylda med. Vi behöll gympadojorna på i vattnet. 


Det var inte många fåglar vi såg i tidvattenbområdet - strandskator och denna roskarl.


Däremot blev vi attackerade av silvertärnor.


Det var inte förtjusta över vårt besök. Jennie fick en näbb i håret.


Orsaken till de intensiva attackerna var dessa söta tärnungar.


Framme vid Belugaudden och utsiktstornet.


Härifrån hade vi en betydligt bättre kontakt med valarna än från båten.


Endast 30-15 meter från stranden lekte en grupp vitvalar.


Man kunde tydligt höra och se deras ut och inandning. Ibland "kvittrade "de till.


Belugan är förebild till Moby Dick.


Här en unge som rider på moderns rygg.


En årsunge tittar nyfiket upp mot oss.


Ungarna var betydligt mer nyfikna än de vuxna att titta på oss.


Men även vuxna tittade ibland upp - annars såg man mest deras ryggar.


En lekfull vixen beluga.


En vacker stärtvisning.


En otroligt upplevelse att så nära få se vitvalarna.


och deras lekfullhet.


Hona med unge


En årsunge som tittar upp. Ungarna förds gråa och blir sedan vitare och vitare för varje år.


En hoppande Beluga. De hoppar inte som flasknosdelfiner utan gör "rygghopp".


Eller ställer sig upp.


En båt kom drivandes för att titta på valarna.

Det blev en fantastisk dag  på Belugaudden. Strålande sol och lekfulla Belugas. Guiden sa att det inte finns någon garanti att valarna är på plats och flera grupper har helt missat dem.

Egter ett tag kom tre valforskare till torned och strax efter en familj med två barn. Vi hade enorm tuir att  få vara ensamma med valarna större delen av dagen. Strax före tre började vi gå tillbaka och guiden hadde problem att hitta stigen in genom skogen. Vi irrade fram och tillbaksa en stund vid skogskanten. Verkade ingen vidare rutinerad guide. Han stod mest och sms:a hela tiden, berättade inget om valarna, valforskningen  m.m. Dvs typost oguidning!

Vi kom tillbaka till avsläppsplatsen och fick vänta 20 min på bussen som körde oss till hamnen. Dit hade photellägaren med pickupen fraktat ned vår och gruppens bagage. En massa segelbåtar inför en regatta hade akrat upp.lö 18 gick båten tillbaka till Belomorsk. En tysktalande ryska blev förtjust över att på praktistera sin skoltyska och surrade på som attan i båten. Hennes vänninga som oxckså läst tyska i skolan kom bara igåh frasen "Hände Hoch!" (upp med händerna) - båder roligt och tragiskt!


Kometa-12 i hamnen bredvid kustbevakningsfartyg.


Vi fick åka med bussar tillbaka till hotellet där det var lite kotiskt eftersom flera busslaster från färjan skulle checka in samtdigt. Vi fick till slut rumsnycket och åt middag tillsammans med Moskvagruppen - återigen en tråkig ganska smaklös rätt.

I morgon skulle vi iväg på egen hand igen.

Vi klev upp tidigt 06.60 och tog en frukost med gröt (utan salt eller soker), brödbitar och två smaklösa prinskorvar. Vi hade kvällen innan beställt en taxi och den väntade puntligt på oss. I full fart genom guppiga gator och ut på landsbygden längs floden tog han oss till "hamnen". Vi blev avsläpta vid en lada där det stod bilar och bussar och fick gå över ett fält ned till en pir vid floden. Där låg vår båt Cometa-12. En snabb bärplansbåt. 


Jennie vid "färjelägret" i väntan på avgång kl 08.00.

Vi fick våra reserverade platser i fina fotöljer och sedan följde båten floden ned till "Stalinslussarna" ut mot vita havet. Här sprang två nervösa vakter som tagna ur en rysk krigsfilm och avhyste turisternas försök att fota slussarna.


Stalinslussarna ut mot viita havet.


Vi passerade hamnbar och olika båtar på väg ut till havet.

Väl ute på havet satten båten fart och det gick undan - uppskatta ca 35 knop trots viss sjögång.


Vår färja Cometa-12,  gick som en komet över vattnet!

Efter två timmar kom vi fram till Solvetsky-öarna och mottogs av siluetten av klostret


Solovetsky-klostret från havet.


Vi skulle ha en "taxi" som väntade på oss - men efteer att de flesta passagerarna hade gått upp till byn eller blivit hämtade av olika "tacis" blev vi ståendes tillsammans med ett annat par. Efter en kvart kom färjan från Kem in och en massa nya taxis dök upp men ite till oss. Jag pratade med en taxigubbe som ringde till hotellet och efter en stund kom en Nissan pickup som stått här en bra stund tidigare. Ut kommer hotellägaren med sur min och en glad "kollega" som på hysfad engelska bad om ursäkt  att de inte sett oss tidigare. Märkligt eftersom vi var de enda som stod och väntade när pickupen åkte iväg.



Infotavla vid hamnen.

Vi lastades in i pickupen som var vår "taxi" och körde genom byn på den s.k. vägen - minst lika gropig som i Belomorsk. Man hade bara slarvigt placerat ut stora sementblock som "väglag" och då dessa "drivit isär", eroderat ned m.m. så förstår ni hur vägen var.

Vi kom fram till vårt hotell Prijut - ett mysigt ombyggt hus mitt emot klostret. En vänlig och glad ung kvinna (frun till chefen?) visade oss rummet som var enkelt men mysigt inrett.


Vårt hotell Prijut.


Entren till hotellet.


Vårt rum p Solovetsky.

Kvart i 12 kom en finsk praktikant vid Karelia travel som skulle bli vår tolk. Hon kunde lite Ryska men den Ryska guiden pratade flytande finska men ingen engelska. Så Marika skulle bli vår hjälp här på ön.  Vi gick in till "centrum" av byn där det fanns en restaurang där vi fick vår lunch: Rödbetor med gräddfil som förrätt, Löksoppa med potatis samt som huvudrätt kokt griskött och nudlar och till det plommondricka.


Vägen från hotellet upp mot byns "centrum"


Rysk Niva-jeep anpassad för rysk vägstandard!


Rysk båt för vita havet?

kl 13 samlas vi, Marika, vår ryske guide och hennes grupp om 10 gäster från Moskva för att gå ned till hamnen bakom byn för Beluga-safari. När vi kommer ned till hamnen upptäcker vår guide att båten inte ligger där. Efter några mobilsamtal vänder vi och går igenom hela byn ned mot stora hamnen där "safaribåten" ligger.


Gruppen entrar safaribåten - den mellersta av de tre.

Efter lite hetsig ordväxling mellan vår guide och kapten så bordar vi vår båt. Den ligger inklämd mellan två andra så den yttersta måste först ge sig iväg så vi kunde komma iväg.


Den yttersta båten lämnar plats för oss att åka.


Så bär det iväg i stark medvind ut på vita havet förbi kobbar och skär med massa ejder och måsar.


På väg ut på vita havet från Solovetsky.


Våra guider finska Marika och ryske guiden Margareta.


Vår utkiuk efter vitvalar!

Vi svänger norrut längs kusten mt "Belugaudden" och halvägs upp möter vi en vitval (beluga) på väg söderut.  Marika förklarar att vitvalar som lever i grupp gärna skickar en vuxen hona att kontrollera nya saker och att denna skulle kunna vara en sådan "kontrollant". Hansi tvivlar.


Vår första vitvalobs - en ensam på väg söderut.

Efter knappt en timmes färd når vi Belugaudden med ett observationstorn där valforskarna studerar vitvalarna. Varje sommar kommer ca 180 vitvalar till Solovetskyöarna, främst honor med deras nyfödda och årsungar occh stannar i dessa vatten medan de nyfödda ungarna växter till. Öarna fungerar som en säker "barnkammare" för dessa häftiga valar. Just vid Belugaudden håller ett 40-tal vitvalar i flera små grupper till och tillbringar större delen av dagen med att leka.


Belugaudden med forskarnas observationstorn. I bakgrunden Sekirno kyrkan.

Från båten ser vi Serkirno kyrkan, en enslig stenkyrka på öns enda kulle 78m över havet som byggt om till fyr. Kyrkan har en ruskig historia. Solovetsky var det första gulaglägret som det nya Sovet installera under Stalin och över 80 000 politiska fångar fördes till ön. Mer än hältften dog eller dödades, dvs 40 000 miste sina liv på öarna. Totalt dödares i Stalins Gulagläger över 30 miljoner människor, mer än vad andra värdskriget och Nazitysklands massmord krävde.

Till kykan fördes från klosterlägret fångar som skulle förhöras eller bestraffas - ingen kom tillbaka. Ibland fick de gå hit barfotna mitt i vintern och övernatta utan klader. Föratt skydda sig mot kölden lade sig fångarna på varandra där de understa kvävdes till döds och de översta frös ihjäl. Överlevande torterades ihjäl. En populär "förhörsmetod" var att binda fångarna vid en stock och rulla dem utför de296 trappstegen upp till kyrkan. Ingen överlever en sådan behandling. Denna "dödens kyrka" vägleder nu sjöfarten och skådar över oss. Vi blir illa berörda av de hemskheter som utspelades vid kyrkan och på ön.  Vitvalarnas glädjelekar fångar dock vår uppmärksamhet.


Vitvalar som leker vid Belugaudden och viftar med stjärten.

Vitvalen kallas havets kanariefåglar p grund av dess omfattande visselspråk där olika grupper har olika gruppnamn och dialekter. Kaptenen p safaribåten tänkte sänka ned en hydrofon så vi skulle kunna lyssna på valarna. Men han fick inte utrustningen att fungera. Suck - en väl planerad upplevelseproduktion!!!


Kasten försöker få liv i högtalarna till hydrofonen.

Vi fick ingen guidning, information, se bildr eller annat som kunde guida oss i upplevelsen av vitvalarna - här finns mycket att göra för en upplevelseproducent. Efter eb timme hade gästerna och även hansi tröttnat på "valsafarin" eftersom vi inte kom nära valarna, inga speciella händelser (hopp, m.m.) utspelade sif förutom en stärtviftning framför tornet. Så vid 15.30 tiden började vi åka tillbaka. Det hade börjast blåsa upp och i motvind blev det en rejäl sjögång vilket inte uppskattades av Jennie.

Återfärd i hög sjö och stark vind.

Vi mötte en storsäl som nyfiket spanade in båten, och Hansi fick syn på en stormfågel i blåsten.


En storsäl tar sig en tit på båten.

Kvart över fyra var vi tillbaka och gick iland i den kamn vi skulle utgått ifrån. Vi tog en liten strandpromenad medan övriga gäster gick tillbaka till hotellet.


Vår "safaribåt"


Gammalt möter nytt - paraboler på gamla gulaghus. 


Garage och bilar i centrala Solovetsky

Efter återkomsten till hotellet tog i en kaffe i hotellert "bar/reception, Jennie köpte en beluga-souvenir innan vi gick ut på byn för att shoppa! Affärer i ryssland är svåra att hitta eftersom de saknar skylrfönster (och fönster) utan mest är en trappa med en kryftisk skylt (i bästa fall) in till ett hyreshus. Man vet aldrig vart man hamnar när man kliver in genom en sådan dörr. Vi gick igenom några "butiker" men handla inget förutom en karta över ön i en souvenirbutik (med skyltfönster!). 

Jennie köper en mjukis Beluga och kaffe i hotellreceptionen.

18.30 var det middag på hotellet med kyckling, grönsaker , rispué och tee till . Som vanligt små portioner, men gott. Efter middagen skulle gruppen gå ned till labyrinter bakom byn så vi följde med. Vi passerade ett finst timmerstock hotell bakom byn.


Timmerstock hotel.


På stranden vid vita havet.

Någon km bakom byn vid stranden till vita havet fanns en gammal labyrint, samma som vi har i vår skärgård i Norrbotten. Ryske guiden förklarade att man hade tre teorier om dess funktion. En var att fånga fisk då tidvattnet lämnade labyrinten skulle fisken fastna. Försök har förkastat den teorin. En annan teorui var att det var någon form av begravningsplats - men utgrävningar har förkastat den förklaringen. Den sista teorin de trodde mest på var att labyrinten skulle fånga avlidnas själar. Den påminner lite om "vår förklaring" att fiskare innan fisketurer gick labyrinten med de onda andarna och när fiskaren sedan hoppade över stenarna ut blev de onda andarna kvar i labyrinten vilket skulle medföra tur och framgång på fisketuren.  Margareta förklarade ivrigt "vår teori" för sina Moskvagäster. 

Åskan mullrade i söder så vi återvände till hotellet medan gruppen stannade kvar en stund till. På kvällen kom sedan ett rejält åskoväder med blixt och dunder och kraftigt skyfall. Vi läste om Solovetskyöarnas historia, Gulagarkipelagen som Alexander Solzjenitsky beskriver i sin bok och som var Sovjets första gulagläger och förebild för alla efterkommande läger.


Jennie vid den tuseråriga gamla labyrinten vid Solovesky.

Vi vakna kl. vensk tid, 08 finsk tid 09 ryskt tid - förvirrande?
Vi åt en snabb frukost (flingor och törrmjölk) och parkera på finska sidan av gränsen för morgontvätt m.m.


Bilen parkerad på finska sidan om gränsen.

Vi fick en buss + några bilar framför oss så vi fick vänta en stund vid vägbommen på ryska sidan och en än längre stund vid själva gränskontrollen innan alla pensionärerna tagit sig igenom kontrollen. Sedan gick tullkontrollanten av sitt pass 10 min före 11 och och ersättaren kom 10 minuter efter 11 - 20 min väntan i onödan!
Sedan började småproblemen. Vi hade fått hjälp att fylla i tullblanketterna (endast på ryska) i Salla men fyllt i var sin - det skulle vara två lika dana. Fylla i ny och ställa sig sist i kön. 

Sedan upptäckte de att jag hade två kajaker på taket - fylla i nya tullblanketter och ställa sig sist i kön. Sedan skulle kajakerna i minsta detalj fotograferas och mätas upp!  När att "data" förts in i tullblanketterna började vi närma oss slutet på processen. Nu skulle en kontrollant titta igenom bilen - full med fältutrustning. När han hitta en samisk läderpåse med kokkaffe blev han misstänksam och bad mig öppna påsen - ahh good coffe noterade han. Vi fick även köra upp på en inspektionsramp för kontroll under och över bilen!! Massa kontroll utan egentliug kvalitet - hade vi velat "ta in något" så hade det inte uptäkts. Kontroll mest för sakens skull.

Efter totalt två timmar och 10 minuter var vi klara (kl 11.50)  och kunde köra in i Ryssland. De första 6.4 milen är grusväg. sedan passerade vi platsen vi fick punktering på hemvägen och platsen där jag under förra resan väntat i tre dygn på Jennie - massa "kära minnen" .



Grusvägen på ryska sidan om salla-gränsövergången.

När vi efter 26 mil kom ned till stora Murmans-St Peterburgvägen strax innan Kandalaskha kl14.25 tog vi söderut ned mot Karelien. Vi fika på en rastplats som hade bilrepeparationsramp, vilket de flesta rastplatser har. Ryska bilar verkar behöva repareas en hel del under vägen - vilket vi fick se och förstå varför.


Lunchpaus vid rastplats längs St-Petersburgvägen.

Efter ytterligare en tankning vutanför Kem kom vi till staden Belomorsk vid åtta-tiden på kvällen. Jennie hade börjat tvivla på hela projektet när hon såg byarna vi passerade på väg ut till kusten och staden Belomorsk. Staden gav inget bättre intryck. Riktigt fattigt, förfallen och en "huvudgata" som i ord inte kan beskrivas vad gäller gatuhål, gropar och vägskador - ändå åker de som galningar över dessa vägbumps! Den vägbeskrivning till hotellet vi fick var lite difus så efter lite snurrande på stadens gator stanna vi och fråga några ungdommar vid en kiosk. De hoppade genast på sina vespor och fvisade oss till hotellet - som vi tidigare redan hade passerat.

Hotellet Gadvik låg fint nere vid floden och verkade vara helt nybyggt - de jobbade fortfarande med baren m.m. Tjejen i receptionen kunde inte mycket egelska men en ung kille översatte och hjälpte oss att checka in. Papprena bakom incheckningsdisken var i total kaos-oordning och det meddelande med färjebiljetter till oss hade hon i receptionen ingen aning om. Efter lite diskussion tog hon fram ett kuvert addresserat till mig och del löste allt.

Rummen var toppenfina med TV och allt. Vi åkte in mot centrum till en bankomat, packa ur det viktigaste ur bilen och kunde parkera den i ett bevakat och inghängnat parkering intill hotellet, full med moderna Suvar och jeepar.



Hotellrumet på hotel Garvik i Belomorsk.

Efter en middag med fisk och potatis var det dags att knoppa in. Vi var ganska trötta av att ha kört 56 mil på ryska vägar hela dagen.

Vi åkte hemifrån Piteå kvart över åtta på morgonen i strålande sol. Från Lastgrundet ropade tranorna som avsked. Vi fyller på driksvatten vid Renökällan och tankar bilen i Piteå. I Luleå stannar vi förbi R-Line resebyrå som fixat våra visa och en hotellbokning i Kirovsk som behövs för visa-ansökan. Kvart över nio lämnar vi Luleå och passerar Haparanda två timmar senare. Vi stannar och fikar på en rastplats vid motorvägen utanför Torneå.

Klockan ett passerar vi Rovaniemi och tunga åskmoln hänger runt oss. Vägen till Rovaniemi är belamrad med fartkameror så det "går långsamt". Vidare till Kemijärvi upphör fartkamerorna och körningen flyter bättre!  Vi passerar Kemijärvi klockan två (sv tid) och solen trålar fortfarande.

Efter 46 mil anländer vi till Salla. Här köper vi en Rysk bilförsäkring för 60 Euro hos Auto-Tarvike. Efteråt tog vi varsin fet amerikansk panizza med mögelost . Efter att ha tankat fullt åkte de två milen till gränsen men insåg att vi var där alltför tidigt (kl 17) för att börja campera. Våra visum började gälla först i morgon så vi kunde inte passera gränsen. Vi hitta en perfekt sovplats ca 1 km från gränsen, men det var an massa mygg för att vistas utomhus under kvällen så vi återvände till Salla, fikade och ställde oss vid badplatsen där några barn och vuxna badade. En fin kväll vi tillbriga med att sila sand, kasta sten och strosa i sanden. Framåt kvällen försvan barnen och ungdommar med ölflak började dyka upp. Det blir säker ett party här så vid 21-tiden åkte vi tillbaka mot gränsen. Vid "land art"  (konstverk i landskapet) stannade vi och grävde upp några blommor att ta med hem innan vi återvände till "gö,stället invid gränsen. Här campade vi vår första natt i bilen. Vi fick flytta all packning till framsätet - men då visade det sig att Ford Explorer var perfekt att sova i. Den har en större yta med nedfälda baksäten än vad Toyota Fourrunner hade där Hansi fick sova i fosterställning för att få platys. Här kunde jag sträcka ut mig raklångt! Det tog ett tag att utrota alla mygg och knott som kom in i bilen innan vi soma i midnattsssolljuset.

NKE-08, Nordkalottexpedition 2008 kom till ganska oplanerat och som en kompromiss. Hansi ville till varje pris till Vita havet på beluga-skådning, Jennie ville se Nordkap, Hansi ville paddla fjordar och ishavet, Hansi hade i maj besökt Nordkap och ville tillbaka och visa Jennie, Hansi hade åkt MC 1985 till Varangerhalvön och Nordkap och villse återse gamla platser 23 år senare.

Så vi beslöt sent under våren att fixa ett Rysslandsvisa men kom inte lkängre i planeringen - vi får vi se vart vi åker och hamnar. Vi bokade hotell, båttransport och valskådning i Karelien för de första dagarna - resten - resrutt och antal dagar var helt oplanerat. Vi packade bilen med det mest nödvändiga för camping och paddling och styrde österut. Eftersom man behöver en rysk bilförsäkring (svensk gäller ej i Ryssland) och vi fick ett tips om ett företag i Salla som hjälper till så valde vi Salla-gränsövergången. Vi insåg senare att det hade blivit kortare väg till Belomorsk via Kusamo eller Raata/Kave.

Vi hande ingen aning om att vi skulle åka 450 mil på 10 dagar - Välkommen och följ vår expedition till Nordkalotten.