NKE-08 Dag 3 Söndag 20 Juli 08 Solovetsky
Vi klev upp tidigt 06.60 och tog en frukost med gröt (utan salt eller soker), brödbitar och två smaklösa prinskorvar. Vi hade kvällen innan beställt en taxi och den väntade puntligt på oss. I full fart genom guppiga gator och ut på landsbygden längs floden tog han oss till "hamnen". Vi blev avsläpta vid en lada där det stod bilar och bussar och fick gå över ett fält ned till en pir vid floden. Där låg vår båt Cometa-12. En snabb bärplansbåt.
Jennie vid "färjelägret" i väntan på avgång kl 08.00.
Vi fick våra reserverade platser i fina fotöljer och sedan följde båten floden ned till "Stalinslussarna" ut mot vita havet. Här sprang två nervösa vakter som tagna ur en rysk krigsfilm och avhyste turisternas försök att fota slussarna.
Stalinslussarna ut mot viita havet.
Vi passerade hamnbar och olika båtar på väg ut till havet.
Väl ute på havet satten båten fart och det gick undan - uppskatta ca 35 knop trots viss sjögång.
Vår färja Cometa-12, gick som en komet över vattnet!
Efter två timmar kom vi fram till Solvetsky-öarna och mottogs av siluetten av klostret
Solovetsky-klostret från havet.
Vi skulle ha en "taxi" som väntade på oss - men efteer att de flesta passagerarna hade gått upp till byn eller blivit hämtade av olika "tacis" blev vi ståendes tillsammans med ett annat par. Efter en kvart kom färjan från Kem in och en massa nya taxis dök upp men ite till oss. Jag pratade med en taxigubbe som ringde till hotellet och efter en stund kom en Nissan pickup som stått här en bra stund tidigare. Ut kommer hotellägaren med sur min och en glad "kollega" som på hysfad engelska bad om ursäkt att de inte sett oss tidigare. Märkligt eftersom vi var de enda som stod och väntade när pickupen åkte iväg.
Infotavla vid hamnen.
Vi lastades in i pickupen som var vår "taxi" och körde genom byn på den s.k. vägen - minst lika gropig som i Belomorsk. Man hade bara slarvigt placerat ut stora sementblock som "väglag" och då dessa "drivit isär", eroderat ned m.m. så förstår ni hur vägen var.
Vi kom fram till vårt hotell Prijut - ett mysigt ombyggt hus mitt emot klostret. En vänlig och glad ung kvinna (frun till chefen?) visade oss rummet som var enkelt men mysigt inrett.
Vårt hotell Prijut.
Entren till hotellet.
Vårt rum p Solovetsky.
Kvart i 12 kom en finsk praktikant vid Karelia travel som skulle bli vår tolk. Hon kunde lite Ryska men den Ryska guiden pratade flytande finska men ingen engelska. Så Marika skulle bli vår hjälp här på ön. Vi gick in till "centrum" av byn där det fanns en restaurang där vi fick vår lunch: Rödbetor med gräddfil som förrätt, Löksoppa med potatis samt som huvudrätt kokt griskött och nudlar och till det plommondricka.
Vägen från hotellet upp mot byns "centrum"
Rysk Niva-jeep anpassad för rysk vägstandard!
Rysk båt för vita havet?
kl 13 samlas vi, Marika, vår ryske guide och hennes grupp om 10 gäster från Moskva för att gå ned till hamnen bakom byn för Beluga-safari. När vi kommer ned till hamnen upptäcker vår guide att båten inte ligger där. Efter några mobilsamtal vänder vi och går igenom hela byn ned mot stora hamnen där "safaribåten" ligger.
Gruppen entrar safaribåten - den mellersta av de tre.
Efter lite hetsig ordväxling mellan vår guide och kapten så bordar vi vår båt. Den ligger inklämd mellan två andra så den yttersta måste först ge sig iväg så vi kunde komma iväg.
Den yttersta båten lämnar plats för oss att åka.
Så bär det iväg i stark medvind ut på vita havet förbi kobbar och skär med massa ejder och måsar.
På väg ut på vita havet från Solovetsky.
Våra guider finska Marika och ryske guiden Margareta.
Vår utkiuk efter vitvalar!
Vi svänger norrut längs kusten mt "Belugaudden" och halvägs upp möter vi en vitval (beluga) på väg söderut. Marika förklarar att vitvalar som lever i grupp gärna skickar en vuxen hona att kontrollera nya saker och att denna skulle kunna vara en sådan "kontrollant". Hansi tvivlar.
Vår första vitvalobs - en ensam på väg söderut.
Efter knappt en timmes färd når vi Belugaudden med ett observationstorn där valforskarna studerar vitvalarna. Varje sommar kommer ca 180 vitvalar till Solovetskyöarna, främst honor med deras nyfödda och årsungar occh stannar i dessa vatten medan de nyfödda ungarna växter till. Öarna fungerar som en säker "barnkammare" för dessa häftiga valar. Just vid Belugaudden håller ett 40-tal vitvalar i flera små grupper till och tillbringar större delen av dagen med att leka.
Belugaudden med forskarnas observationstorn. I bakgrunden Sekirno kyrkan.
Från båten ser vi Serkirno kyrkan, en enslig stenkyrka på öns enda kulle 78m över havet som byggt om till fyr. Kyrkan har en ruskig historia. Solovetsky var det första gulaglägret som det nya Sovet installera under Stalin och över 80 000 politiska fångar fördes till ön. Mer än hältften dog eller dödades, dvs 40 000 miste sina liv på öarna. Totalt dödares i Stalins Gulagläger över 30 miljoner människor, mer än vad andra värdskriget och Nazitysklands massmord krävde.
Till kykan fördes från klosterlägret fångar som skulle förhöras eller bestraffas - ingen kom tillbaka. Ibland fick de gå hit barfotna mitt i vintern och övernatta utan klader. Föratt skydda sig mot kölden lade sig fångarna på varandra där de understa kvävdes till döds och de översta frös ihjäl. Överlevande torterades ihjäl. En populär "förhörsmetod" var att binda fångarna vid en stock och rulla dem utför de296 trappstegen upp till kyrkan. Ingen överlever en sådan behandling. Denna "dödens kyrka" vägleder nu sjöfarten och skådar över oss. Vi blir illa berörda av de hemskheter som utspelades vid kyrkan och på ön. Vitvalarnas glädjelekar fångar dock vår uppmärksamhet.
Vitvalar som leker vid Belugaudden och viftar med stjärten.
Vitvalen kallas havets kanariefåglar p grund av dess omfattande visselspråk där olika grupper har olika gruppnamn och dialekter. Kaptenen p safaribåten tänkte sänka ned en hydrofon så vi skulle kunna lyssna på valarna. Men han fick inte utrustningen att fungera. Suck - en väl planerad upplevelseproduktion!!!
Kasten försöker få liv i högtalarna till hydrofonen.
Vi fick ingen guidning, information, se bildr eller annat som kunde guida oss i upplevelsen av vitvalarna - här finns mycket att göra för en upplevelseproducent. Efter eb timme hade gästerna och även hansi tröttnat på "valsafarin" eftersom vi inte kom nära valarna, inga speciella händelser (hopp, m.m.) utspelade sif förutom en stärtviftning framför tornet. Så vid 15.30 tiden började vi åka tillbaka. Det hade börjast blåsa upp och i motvind blev det en rejäl sjögång vilket inte uppskattades av Jennie.
Återfärd i hög sjö och stark vind.
Vi mötte en storsäl som nyfiket spanade in båten, och Hansi fick syn på en stormfågel i blåsten.
En storsäl tar sig en tit på båten.
Kvart över fyra var vi tillbaka och gick iland i den kamn vi skulle utgått ifrån. Vi tog en liten strandpromenad medan övriga gäster gick tillbaka till hotellet.
Vår "safaribåt"
Gammalt möter nytt - paraboler på gamla gulaghus.
Garage och bilar i centrala Solovetsky
Efter återkomsten till hotellet tog i en kaffe i hotellert "bar/reception, Jennie köpte en beluga-souvenir innan vi gick ut på byn för att shoppa! Affärer i ryssland är svåra att hitta eftersom de saknar skylrfönster (och fönster) utan mest är en trappa med en kryftisk skylt (i bästa fall) in till ett hyreshus. Man vet aldrig vart man hamnar när man kliver in genom en sådan dörr. Vi gick igenom några "butiker" men handla inget förutom en karta över ön i en souvenirbutik (med skyltfönster!).
Jennie köper en mjukis Beluga och kaffe i hotellreceptionen.
18.30 var det middag på hotellet med kyckling, grönsaker , rispué och tee till . Som vanligt små portioner, men gott. Efter middagen skulle gruppen gå ned till labyrinter bakom byn så vi följde med. Vi passerade ett finst timmerstock hotell bakom byn.
Timmerstock hotel.
På stranden vid vita havet.
Någon km bakom byn vid stranden till vita havet fanns en gammal labyrint, samma som vi har i vår skärgård i Norrbotten. Ryske guiden förklarade att man hade tre teorier om dess funktion. En var att fånga fisk då tidvattnet lämnade labyrinten skulle fisken fastna. Försök har förkastat den teorin. En annan teorui var att det var någon form av begravningsplats - men utgrävningar har förkastat den förklaringen. Den sista teorin de trodde mest på var att labyrinten skulle fånga avlidnas själar. Den påminner lite om "vår förklaring" att fiskare innan fisketurer gick labyrinten med de onda andarna och när fiskaren sedan hoppade över stenarna ut blev de onda andarna kvar i labyrinten vilket skulle medföra tur och framgång på fisketuren. Margareta förklarade ivrigt "vår teori" för sina Moskvagäster.
Åskan mullrade i söder så vi återvände till hotellet medan gruppen stannade kvar en stund till. På kvällen kom sedan ett rejält åskoväder med blixt och dunder och kraftigt skyfall. Vi läste om Solovetskyöarnas historia, Gulagarkipelagen som Alexander Solzjenitsky beskriver i sin bok och som var Sovjets första gulagläger och förebild för alla efterkommande läger.
Jennie vid den tuseråriga gamla labyrinten vid Solovesky.
Jennie vid "färjelägret" i väntan på avgång kl 08.00.
Vi fick våra reserverade platser i fina fotöljer och sedan följde båten floden ned till "Stalinslussarna" ut mot vita havet. Här sprang två nervösa vakter som tagna ur en rysk krigsfilm och avhyste turisternas försök att fota slussarna.
Stalinslussarna ut mot viita havet.
Vi passerade hamnbar och olika båtar på väg ut till havet.
Väl ute på havet satten båten fart och det gick undan - uppskatta ca 35 knop trots viss sjögång.
Vår färja Cometa-12, gick som en komet över vattnet!
Efter två timmar kom vi fram till Solvetsky-öarna och mottogs av siluetten av klostret
Solovetsky-klostret från havet.
Vi skulle ha en "taxi" som väntade på oss - men efteer att de flesta passagerarna hade gått upp till byn eller blivit hämtade av olika "tacis" blev vi ståendes tillsammans med ett annat par. Efter en kvart kom färjan från Kem in och en massa nya taxis dök upp men ite till oss. Jag pratade med en taxigubbe som ringde till hotellet och efter en stund kom en Nissan pickup som stått här en bra stund tidigare. Ut kommer hotellägaren med sur min och en glad "kollega" som på hysfad engelska bad om ursäkt att de inte sett oss tidigare. Märkligt eftersom vi var de enda som stod och väntade när pickupen åkte iväg.
Infotavla vid hamnen.
Vi lastades in i pickupen som var vår "taxi" och körde genom byn på den s.k. vägen - minst lika gropig som i Belomorsk. Man hade bara slarvigt placerat ut stora sementblock som "väglag" och då dessa "drivit isär", eroderat ned m.m. så förstår ni hur vägen var.
Vi kom fram till vårt hotell Prijut - ett mysigt ombyggt hus mitt emot klostret. En vänlig och glad ung kvinna (frun till chefen?) visade oss rummet som var enkelt men mysigt inrett.
Vårt hotell Prijut.
Entren till hotellet.
Vårt rum p Solovetsky.
Kvart i 12 kom en finsk praktikant vid Karelia travel som skulle bli vår tolk. Hon kunde lite Ryska men den Ryska guiden pratade flytande finska men ingen engelska. Så Marika skulle bli vår hjälp här på ön. Vi gick in till "centrum" av byn där det fanns en restaurang där vi fick vår lunch: Rödbetor med gräddfil som förrätt, Löksoppa med potatis samt som huvudrätt kokt griskött och nudlar och till det plommondricka.
Vägen från hotellet upp mot byns "centrum"
Rysk Niva-jeep anpassad för rysk vägstandard!
Rysk båt för vita havet?
kl 13 samlas vi, Marika, vår ryske guide och hennes grupp om 10 gäster från Moskva för att gå ned till hamnen bakom byn för Beluga-safari. När vi kommer ned till hamnen upptäcker vår guide att båten inte ligger där. Efter några mobilsamtal vänder vi och går igenom hela byn ned mot stora hamnen där "safaribåten" ligger.
Gruppen entrar safaribåten - den mellersta av de tre.
Efter lite hetsig ordväxling mellan vår guide och kapten så bordar vi vår båt. Den ligger inklämd mellan två andra så den yttersta måste först ge sig iväg så vi kunde komma iväg.
Den yttersta båten lämnar plats för oss att åka.
Så bär det iväg i stark medvind ut på vita havet förbi kobbar och skär med massa ejder och måsar.
På väg ut på vita havet från Solovetsky.
Våra guider finska Marika och ryske guiden Margareta.
Vår utkiuk efter vitvalar!
Vi svänger norrut längs kusten mt "Belugaudden" och halvägs upp möter vi en vitval (beluga) på väg söderut. Marika förklarar att vitvalar som lever i grupp gärna skickar en vuxen hona att kontrollera nya saker och att denna skulle kunna vara en sådan "kontrollant". Hansi tvivlar.
Vår första vitvalobs - en ensam på väg söderut.
Efter knappt en timmes färd når vi Belugaudden med ett observationstorn där valforskarna studerar vitvalarna. Varje sommar kommer ca 180 vitvalar till Solovetskyöarna, främst honor med deras nyfödda och årsungar occh stannar i dessa vatten medan de nyfödda ungarna växter till. Öarna fungerar som en säker "barnkammare" för dessa häftiga valar. Just vid Belugaudden håller ett 40-tal vitvalar i flera små grupper till och tillbringar större delen av dagen med att leka.
Belugaudden med forskarnas observationstorn. I bakgrunden Sekirno kyrkan.
Från båten ser vi Serkirno kyrkan, en enslig stenkyrka på öns enda kulle 78m över havet som byggt om till fyr. Kyrkan har en ruskig historia. Solovetsky var det första gulaglägret som det nya Sovet installera under Stalin och över 80 000 politiska fångar fördes till ön. Mer än hältften dog eller dödades, dvs 40 000 miste sina liv på öarna. Totalt dödares i Stalins Gulagläger över 30 miljoner människor, mer än vad andra värdskriget och Nazitysklands massmord krävde.
Till kykan fördes från klosterlägret fångar som skulle förhöras eller bestraffas - ingen kom tillbaka. Ibland fick de gå hit barfotna mitt i vintern och övernatta utan klader. Föratt skydda sig mot kölden lade sig fångarna på varandra där de understa kvävdes till döds och de översta frös ihjäl. Överlevande torterades ihjäl. En populär "förhörsmetod" var att binda fångarna vid en stock och rulla dem utför de296 trappstegen upp till kyrkan. Ingen överlever en sådan behandling. Denna "dödens kyrka" vägleder nu sjöfarten och skådar över oss. Vi blir illa berörda av de hemskheter som utspelades vid kyrkan och på ön. Vitvalarnas glädjelekar fångar dock vår uppmärksamhet.
Vitvalar som leker vid Belugaudden och viftar med stjärten.
Vitvalen kallas havets kanariefåglar p grund av dess omfattande visselspråk där olika grupper har olika gruppnamn och dialekter. Kaptenen p safaribåten tänkte sänka ned en hydrofon så vi skulle kunna lyssna på valarna. Men han fick inte utrustningen att fungera. Suck - en väl planerad upplevelseproduktion!!!
Kasten försöker få liv i högtalarna till hydrofonen.
Vi fick ingen guidning, information, se bildr eller annat som kunde guida oss i upplevelsen av vitvalarna - här finns mycket att göra för en upplevelseproducent. Efter eb timme hade gästerna och även hansi tröttnat på "valsafarin" eftersom vi inte kom nära valarna, inga speciella händelser (hopp, m.m.) utspelade sif förutom en stärtviftning framför tornet. Så vid 15.30 tiden började vi åka tillbaka. Det hade börjast blåsa upp och i motvind blev det en rejäl sjögång vilket inte uppskattades av Jennie.
Återfärd i hög sjö och stark vind.
Vi mötte en storsäl som nyfiket spanade in båten, och Hansi fick syn på en stormfågel i blåsten.
En storsäl tar sig en tit på båten.
Kvart över fyra var vi tillbaka och gick iland i den kamn vi skulle utgått ifrån. Vi tog en liten strandpromenad medan övriga gäster gick tillbaka till hotellet.
Vår "safaribåt"
Gammalt möter nytt - paraboler på gamla gulaghus.
Garage och bilar i centrala Solovetsky
Efter återkomsten till hotellet tog i en kaffe i hotellert "bar/reception, Jennie köpte en beluga-souvenir innan vi gick ut på byn för att shoppa! Affärer i ryssland är svåra att hitta eftersom de saknar skylrfönster (och fönster) utan mest är en trappa med en kryftisk skylt (i bästa fall) in till ett hyreshus. Man vet aldrig vart man hamnar när man kliver in genom en sådan dörr. Vi gick igenom några "butiker" men handla inget förutom en karta över ön i en souvenirbutik (med skyltfönster!).
Jennie köper en mjukis Beluga och kaffe i hotellreceptionen.
18.30 var det middag på hotellet med kyckling, grönsaker , rispué och tee till . Som vanligt små portioner, men gott. Efter middagen skulle gruppen gå ned till labyrinter bakom byn så vi följde med. Vi passerade ett finst timmerstock hotell bakom byn.
Timmerstock hotel.
På stranden vid vita havet.
Någon km bakom byn vid stranden till vita havet fanns en gammal labyrint, samma som vi har i vår skärgård i Norrbotten. Ryske guiden förklarade att man hade tre teorier om dess funktion. En var att fånga fisk då tidvattnet lämnade labyrinten skulle fisken fastna. Försök har förkastat den teorin. En annan teorui var att det var någon form av begravningsplats - men utgrävningar har förkastat den förklaringen. Den sista teorin de trodde mest på var att labyrinten skulle fånga avlidnas själar. Den påminner lite om "vår förklaring" att fiskare innan fisketurer gick labyrinten med de onda andarna och när fiskaren sedan hoppade över stenarna ut blev de onda andarna kvar i labyrinten vilket skulle medföra tur och framgång på fisketuren. Margareta förklarade ivrigt "vår teori" för sina Moskvagäster.
Åskan mullrade i söder så vi återvände till hotellet medan gruppen stannade kvar en stund till. På kvällen kom sedan ett rejält åskoväder med blixt och dunder och kraftigt skyfall. Vi läste om Solovetskyöarnas historia, Gulagarkipelagen som Alexander Solzjenitsky beskriver i sin bok och som var Sovjets första gulagläger och förebild för alla efterkommande läger.
Jennie vid den tuseråriga gamla labyrinten vid Solovesky.
Kommentarer
Trackback
