Jennie & Hansi´s reseblogg

Vi vakna kl. vensk tid, 08 finsk tid 09 ryskt tid - förvirrande?
Vi åt en snabb frukost (flingor och törrmjölk) och parkera på finska sidan av gränsen för morgontvätt m.m.


Bilen parkerad på finska sidan om gränsen.

Vi fick en buss + några bilar framför oss så vi fick vänta en stund vid vägbommen på ryska sidan och en än längre stund vid själva gränskontrollen innan alla pensionärerna tagit sig igenom kontrollen. Sedan gick tullkontrollanten av sitt pass 10 min före 11 och och ersättaren kom 10 minuter efter 11 - 20 min väntan i onödan!
Sedan började småproblemen. Vi hade fått hjälp att fylla i tullblanketterna (endast på ryska) i Salla men fyllt i var sin - det skulle vara två lika dana. Fylla i ny och ställa sig sist i kön. 

Sedan upptäckte de att jag hade två kajaker på taket - fylla i nya tullblanketter och ställa sig sist i kön. Sedan skulle kajakerna i minsta detalj fotograferas och mätas upp!  När att "data" förts in i tullblanketterna började vi närma oss slutet på processen. Nu skulle en kontrollant titta igenom bilen - full med fältutrustning. När han hitta en samisk läderpåse med kokkaffe blev han misstänksam och bad mig öppna påsen - ahh good coffe noterade han. Vi fick även köra upp på en inspektionsramp för kontroll under och över bilen!! Massa kontroll utan egentliug kvalitet - hade vi velat "ta in något" så hade det inte uptäkts. Kontroll mest för sakens skull.

Efter totalt två timmar och 10 minuter var vi klara (kl 11.50)  och kunde köra in i Ryssland. De första 6.4 milen är grusväg. sedan passerade vi platsen vi fick punktering på hemvägen och platsen där jag under förra resan väntat i tre dygn på Jennie - massa "kära minnen" .



Grusvägen på ryska sidan om salla-gränsövergången.

När vi efter 26 mil kom ned till stora Murmans-St Peterburgvägen strax innan Kandalaskha kl14.25 tog vi söderut ned mot Karelien. Vi fika på en rastplats som hade bilrepeparationsramp, vilket de flesta rastplatser har. Ryska bilar verkar behöva repareas en hel del under vägen - vilket vi fick se och förstå varför.


Lunchpaus vid rastplats längs St-Petersburgvägen.

Efter ytterligare en tankning vutanför Kem kom vi till staden Belomorsk vid åtta-tiden på kvällen. Jennie hade börjat tvivla på hela projektet när hon såg byarna vi passerade på väg ut till kusten och staden Belomorsk. Staden gav inget bättre intryck. Riktigt fattigt, förfallen och en "huvudgata" som i ord inte kan beskrivas vad gäller gatuhål, gropar och vägskador - ändå åker de som galningar över dessa vägbumps! Den vägbeskrivning till hotellet vi fick var lite difus så efter lite snurrande på stadens gator stanna vi och fråga några ungdommar vid en kiosk. De hoppade genast på sina vespor och fvisade oss till hotellet - som vi tidigare redan hade passerat.

Hotellet Gadvik låg fint nere vid floden och verkade vara helt nybyggt - de jobbade fortfarande med baren m.m. Tjejen i receptionen kunde inte mycket egelska men en ung kille översatte och hjälpte oss att checka in. Papprena bakom incheckningsdisken var i total kaos-oordning och det meddelande med färjebiljetter till oss hade hon i receptionen ingen aning om. Efter lite diskussion tog hon fram ett kuvert addresserat till mig och del löste allt.

Rummen var toppenfina med TV och allt. Vi åkte in mot centrum till en bankomat, packa ur det viktigaste ur bilen och kunde parkera den i ett bevakat och inghängnat parkering intill hotellet, full med moderna Suvar och jeepar.



Hotellrumet på hotel Garvik i Belomorsk.

Efter en middag med fisk och potatis var det dags att knoppa in. Vi var ganska trötta av att ha kört 56 mil på ryska vägar hela dagen.