Jennie & Hansi´s reseblogg

Dag 1: Söndag 8/2 Avresedag
I dag börjar den långa resan till Ushuaia på Eldslandet. I kväll blir det dock bara flyg ned till Arlanda med övernattning på Rest-And-Fly.

Är lite nervös för kvällsflyget ned - att det blir inställt pga snöovädret som nu drabbat Norrland. De har lovat kraftigt snöfall och hårda vindar i kväll - hoppas planet kan lyfta.

I morgon bär det iväg vidare till Atlanta i USA och sedan vidare til  Buenos Aires på Tisdag. Därifrån sedan vidare till Ushuaia som jag når tisdag eftermiddag. Hela 2 dygn på flyget! Jag får sedan några dagar i Ushuaia innan resterande 70 studenter och 19 lärare anländer och vi börjar förbereda för båtfärden över till Antarktis.

Jag har försökt packa minimalt - det är en massa fältutrustning som ska med, ögon-scanner hjälm, action cams, video cam, GPS klockor, kameror m.m. förutom nödvändig personlig utrustning. Ska bli spännande och se om våra intentioner atrt studera "turisters" beteenden, upplevelser och påverkan på miljön går att utföra som planerat. Verkligheten är ju alltid mer komplicerad   Nu kan jag bara hålla timmarna att planer lyfter ..... 



Dag 3: Tisdag 10/2 Just landat i Ushuaia, Eldslandet
Vilken resa! Jag Lämnade Piteå och Renön i en snöstorm. Det är -16 grader och jag har skottat snö på uppfarten flera gånger under dagen. Flygtaxin är beställd till kl 18.00 och flyget går 19.40. När kl är 18.10 och ingen taxi dykt upp ringer jag Piteå-taxi och de säger att den är på väg. Strax efteråt ringer taxiföraren och undrar om det går att åka ut till Renön eftersom vägen är oplogad. Jag lugnar honom och säger att det är färska hjulspår hela vägen ut till oss och att det är bara lätt pudersnö på vägen. Han ringde då från Golfbanan och det tog ytterligare 7-8 minuter innan han dyker upp med sin V70 Cross-country. Vi är nu rejält sena, kl 19.23 och ytterligare två skall hämtas upp. Taxiföraren får dock besked att åka direkt till Kallax pga snöförhållandena och först 19.35 lämnar vi Piteå.

Ute på E4an är det kraftig snörök och dm djup snö i omkörningsfilen, men taxiföraren ger järnet och kör om en massa bilar på Pite-motorvägen. En riktig rysare när sikten är obefintlig, rutan frusen med snö och massa snörök! Där motorvägen slutar norr om Piteå kommer vi ifatt en lång bilkö efter två snöplogar. I 40 km/tim rullar vi sakta fram och både jag och taxiföraren börjar bli nervöst otåliga. Kl är nu 18.45! Vid norra infarten till Norrfjärden släpper snöplogarna förbi oss och farten ökar något - dock långt ifrån den fart vi behöver om jag skall vara på flygplatsen i tid. Framför oss har vi ytterligare en flygtaxibil och vi ligger hack-ihäl och litar på vägleningen av taxin´s baklyktor vid omkörningarna i snöröken. Hjärtat i halsgropen! Taxichauffören gör ett kanonjobb (på gränsen till dumdristigt) och vi är framme vid Kallax strax efter 19.15 till bådas lättnat att det gått bra trots "tokkörningen" i snöyran. Det visade sig dock att planet var 20 min försenat från Åre - så jag hann lungt med sista planet till Stockholm trots snöstormen.

Nu skulle jag övernatta på Rest-and-Fly på Arlanda, som dock är mer rest än sova eftersom folk inte har förstånd att prata tyst mitt i natten i korridorerna. Jag hade vid ett tillfälle bra lust och gå ut och klappa en dam på k...en som stod och ropa på sin karl i korridoren långt efter kl 24. Det blev en orolig och sömnlös natt.

Eftersom Atlanta-planet inte skulle gå fören kl 12.25 hade jag sovmorgon, men redan 09 var jag utcheckad och fixa en frukost, tog ut pengar och checka in bagaget. 31 kg - whoops! Skulle växla penar inne på Terminal 5´ans Forex men eftersom den var under ombyggnad var Forex stängt!! Så jag var tvungen att trassla mig ut igen, genom en obemannad passkontroll och ut genom tull tillbaka till insckningshallen igen där jag hittade en SEB bank och kunde växla till dollars. Strul nr 1!

Jag kom iväg med Atlantaplanet i utsatt tid och lämnade ett strålande vackert Stockholm i tunn snöskrud. Nu var det 10 timmar i luften med Delta Airlines vilket innebar dålig mat, dåliga filmer på små centrala skärmar med irriterande färgstick, 7 USD för en wisky/öl och smaklös kycklingmiddag (här ingick dock en liten flaska vin/öl - wow). Man får skylla sig själv när man flyger lågbudget! Eftersom flyget gick "dagtid" och jag skulle lamda i Atlanta 15.55 blev det inget sova av utan jag läste forskningsrapporter och en turismbok hela vägen.

I Atlanta hade jag 2 tim 40 min och "immigration" gick förvånandsvärt fort - bara 20 minuter! Fick lämna alla fingrars avtryck + ett foto, men killen var ovanligt vänlig - de brukar kunna vara sturska. Jag tog en Kinarätt i en av de 5-6 snabbmats restaurangerna och nu syntes det att USA är i krig. En massa "Desert Storm"-kädda soldater överallt - unga killar - jag kunde nästan se hur de slets sönder i småbitar av vägbomber. Hoppas Obama får slut på eländet snart.

Avgången till Buenos Aires kl. 18.40 gick bra. Vi var hela 8 personer från Sverige på flyget varav 4 från samma Stockholmsplan! Ytterligare 10 timmar med Delta i luften! Efter en ny kycklingmiddag  (suck!) "njöt" jag mig själv till sömns av en dålig film. Jag sov nu hela "natten igenom" och vi landade i Buenos Aires kl 07.45 lokal tid.

Buenos Aires ar en modern och fin flygplats - men logistik har de INTE lart sig.



Efter landningen och en smidig "immigration" kontroll fick jag dock ta mitt bagade och vandra iväg ut i den tryckande värmen (härligt!) till en annan terminal för inckeckning av bagaget och sedan gå tillbaka till samma terminal jag kom ifrån för senare boarding. Jag hade nu 2 tim och 40 min på mig men planet var försenat 50 min och avgången uppskjuten till  11.15. Efter att ha växlat pengar, spatserat runt i den fina flygplatsen tänkte jag gå in genom säkerhetskontrollen till Inrikesflyget. Ställde mig i en lång kö 9.15 och efter en kvart var jag framme vid boardingkort kontrollen där jag blev ombedd att komma tillbaka 10.45 som det hade skrivits på boardingkortet. OK satte mig och avnjöt en Argentinsk öl (literflaska) och läste mer litteratur. Kl 10 tänkte jag att jag är ute i god tid för att köa till säkerhetskontrollen. Men nu hade kön växt 10 ggr och jag fick ställa mig i kön vid utgången till terminalen, säkert 400 personer i kön framför mig. Några minuter senare välde det in flera buisslasser av seniora turister från Adventure Tours och nu slingrade sig kön lika långt bakom mig som framför - här hade jag tur med timningen trodde jag.

 
Kön till säkerhetskontrollen - framför mig gick den runt hörnet och var 4x så lång som den som syns i bilden. Bakom mig slingrade sig kön 3 varv till vid terminalutgången.

Men, efter en kvart hade vi rört oss 10 m, snigelfart och oron började stiga. Strul No 2! Efter en halvtimme 10.30 hade jag rört mig 1/4 av  kölängden (till hörnet i bilden) och kl 11, femton minuter innan avgång stod jag fortfarande 1/4 av köländen framför mig, ca 100 personer. En grupp bakom mig hade samma avgångstid och var upprörda, Jag frågade en vakt om jag skulle gå fram men han sa bara "stay -put" fast på sitt språk! Nu tog jag saken i egna händer och gick före hela kön samtidigt som en grupp om 6-7 killar stormade  ingången till säkerhetskontrollen där en ung tjej försökte hålla tillbaks en alltmer uppretad folkmassa. Nu såg jag att enbart en av två röntgenscannrar var bemannade av 1 person (!) och två vakter som kroppsvisiterade i pratiken samtliga. Den stackars scannerpersonnen hade ingen tid att titta på röntgenskärmen eftersom han hade fullt upp att hjälpa folk med sina väskor på bandet. Hela "säkerhetsproceduren" var ett skämt! Reglerna sa att allt skulle scannas men den underbemannade personalen hade inte tid att göra sitt jobb!  Helt meningslöst - samtidigt som kön på 500-600 personer bara växte. Bananrepublik?

När jag äntligen var främst i kön och på väg att släppas in, några minuter efter 11, så kom en "Adventure Travel" guide och skulle släppa förbi sin busslass av pensionärer så de inte missade sitt plan. Upprorsstämningen ökade i kön och det var bara att gilla läget! Plötsligt kom en tvärförbannad flygplatsledare och skällde ut tjejen som reglerade kön och ropade in alla som skulle till Ushuaia. Så vi kunde plötsligt ta oss igenom "säkerhetskontrollen" (jag tog inte ens ut datorn ur ryggsäcken) sätta oss på bussen ut till planet och som sista grupp bordade vi planet. Klockan var nu 11.40 och 11.50 kunde vi lyfta.
 
På Inrikesflyget med Argentina Airlines fick vi en macka under de 3 timmar och 15 min det tog innan vi mellanlanda 14.35 på sydvästra Argentina i en ökenstad, El Calafate. Den låg vid en stor sjö med vackra toppar av Anderna i bakgrunden. Efter 25 min i planet lyfte vi igen nu mot Ushuaia. I stället för utsatta 14.28 så landade vi 16.35 i Ushuaia.


Vy ovanför Beagle Channel mot Ushuaia med Eldslandet i bakgrunden och turbåt på väg ut mot öarna i kanalen.



Så i stället för angivna 13.30 landade vi 16.35 Uahuaia. Vädret var vackert men rejält blåsigt. Jag tog en taxi till "hotellet" Inn Las Rochios" som visade síg ligga i ett slumkvarter 1.5 klm från centrum.  Hotellet bestopd av 6 rum ovanför en lokal restaurant/bar och jag har bott i värre hotell (Rysslande) - det var snarare lite pitoreskt. Ägaren kunde inte ett ord engelska och jag kan ingen spanska men vi lycxkades kommunicera i alla fall. Efter en välbehövlig dusch och tvätt av resekläder gick jag ned mot centrum.


Kvarteren utanför hotellet.


Huvudgatan ovanför hotellet.

Ushuaia ligger vackert omgioven av vassa bergstoppar och glaciärer och består av både fatiigt och rikt om vart annat. Ju närmare jag kom centrum desto rikare framstod staden. Bilparken var helt modern - både små bilar och stura moderna 4W jeepar.


På väg till centrum - intressant hus med vacker bakgrund.


Hamnen med kryssningsfartyg och park med fin konst.

Det visade sig att Ushuaia har fina parker med modern konst och utsmyckning. I hamnen ligger alla kryssningsfartyg och längsa två huvudgator finns alla (turist) butiker, souveniraffärer och restauranger. Första intrycket var lite väl turistiskt - som Queenstown på Nya Zealand. Men ju mer jag gick runt deso mer fick jag en känsla av Outback Frontier stad - en hybrid mellan Whitehorse (Yukon) Frontier atmosfär, Queenstowns äventyrarsatmosfär, Västindisk Crusing destination och Nunaviks "aboriginal" atmosfär med skällande och ylande hundar och ursprungsbefolkning. En riktig mysig blandning med andra ord.   



Efter att ha strövat om kring i butiker så hitta jag ett internet kaffe och lade ut första bloggtexten. Såg att Pitetidningen hade gjort en artikel. Kul:  http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/ARTIKEL.ASPX?ArticleId=4421420

Sedan började jag bli riktig hungrig efter bara två små mackor på inrikesflyget under hela dagen. Jag hittade El Turko pizza restaurant i utkanten av turiststråket som verkar vara väldigt populärt. Klämde en 1/2 pizza och 1 liters ölflaska.  Smaskenms! På vägen hem vid 21.30 gick jag förbi ett varuhus och köpte lite förnödenheter såsom whisky, frukt  och pulverkaffé.  Nu började det mörkna vid 22 tiden. Men dewt känns trygt att gå på gatorna även bortanför turiststråken.

Efter lite läsande och dagbokskrivande var det dags för en välbehövlig sömn till ylande och skällande hundar. Vid kl 24
 började dessutom ett litet barn att skrika och leva om på gården utanför fönstret - men jag var för trött för att bry mig.


Dag 4: Onsdag 11/2 Vilodag

Jag tog en välbehövlig sovmorgon till kl 09. Efter frukost på "hotellet" med kaffe, ett glas juce, 2 beagles och några torra konstiga fyrkantiga kakor (oätliga) gick jag ned till centrum igen. I dag var det gråmulet och regnet hängde i luften. Målet var att köpa vykort och reka kajakpaddling.


Kryssningsfartyg i hamnen.


Turistgatan

Jag strollade runt, fick på turistinformationen adressen till fyra företag som kan ha kajakpaddling som jag besökte en efter en. Det finns ingen kajakuthyrning i Ushuaia - bara organiserade turer med guide. Bokade upp mig på en för i morgon - 500 Arg Dollar för heldag all inclusive. Ska bli spännande.

Shoppa lite vykort, kartor och fleece - de har massa läckra souvenirer här. Gäller att hålla i penarna. Hittade en "Ice-bar"

Fast Ice här betyder glass och inte is.

Tog en rejäl hamburgare innan jag gick hem till hotellet. När jag väl var tillbaka på rummet började det regna så jag ägnade em åt att läsa. På kvällen provade jag wi-fi och hittade ett öppet privat nät som jag surfade på. Behöver inte gå ned på Internet-kaffé - men det gick långsamt och hela tiden spottade nätet ut mig.  Sedan hittade jag att hotellet har ett eget nät som var mer stabilt - så nu kan jag surfa från rummet, Kanon!  Satt hela kvällen och fixa blogg och mail. Tog en (äcklig) biff med sallad (inget annat till) i restaurangen på hotellet, men vinet var gott. Tomt förutom några locals - mysigt.

Dags att sova igen till ylande hundar. Hoppas det blir bättre väder i morgon.


Dag 5: Torsdag 12/2 Kajak Benschmarking
Dags för första äventyret och strul nr 3! Står och väntar på utsatt tid 08.10 men ingen kommer!
I stället för att göra adekvat research så ställde jag klockan efter flygplanets tidsangivelse vid landningen i Buenos Aires - 07.45, fast flygvärdinnan uppgav 08.45. Förvirrad frågade jag vid växelkuren efter tiden och den var 08.45 så jag ställde om till Buenos Aires tid. På TV kunde jag se båda tiderna och med en viss oro ställde jag väckarklockan på 07.00 - ifall jag hade fel tid och det var 08 i stället så hade jag ändock 10 min på mig!  Gäller att gardera sig!.

Så jag gick ut kl 08 enligt min tid. Det var gråmulet och regnade - såg inte alltför lovande ut för en kajaktur. Kl 08.30 började jag bli lite orolig men då kom hotellägaren som på Argentinska förklarade att jag var för tidigt ute - kl är bara 07.30! m Han förklarade att jag gick Buenos Aires tid och serverade mig en välbehövlig frukost. 


El Casa Las Rochos - Hotellet i regnrusk medan jag vänta på äventyret.

Så kl 08.20 lokal tid kom ett glatt gäng i Jeep från äventyrsföretaget Canal som jag bokade upp mig på  i går. Joel som körde var gammal olympiakajakare i Soul och Chiko var en pratglad själ. I Jeppen satt även en gäst, en kille från Brasilien. Vi hämtade sedan upp två par från Schweiz och en kille till från Argentina. Alla kunde prata Spanska/Portugisiska men guide försökte hålla lådan på Engelska för min skull - men mycket roligt sades utan att jag förtstod ett ord.
 
Vi skulle nu köra 7 mil, vara 5 på grusväg österut mot den kända Haberton Ranchen och paddla runt öarna i Beagle Kanalen.  Chiko höll låda så resan gick fort så vi var framme vid 10 tiden vi en liten flod R. Larsiparsahk. Här lasta vi av och gearade upp.


Vår jeepbuss med 9 peroner i.


Jeepen med släp med 4 dubbelkajaker och en enkelkajak för Joel.


De hade en smart kajakvagn med två luckor ovanpå för all utrustning.


Joel fördelar torrdräckter och våtdräkter.


Kajakerna var inte imponerande - enklaste typ med hårda sittplatser.


Chiko och Joel jobbar med utrustningen. Våtdräkterna var inte populära - det var skönt att få en torrdräkt



Sedan var det dags för säkerhetsgenomgång och instruktioner som Chiko tog seriöst eftersom bara jag hade paddlat havskajak tidigare. Min buddy från Brasilien hade testat forskajak.


All geared up och klar för äventyret


Nybörjarna får instruktioner och hjälp av Joel.


Så bar det iväg någon km längs floden innan vi skulle ut på havet och Beagle Chanel.


Vi var omgivna av Patagoniens häftiga berg.


Här närmar vi oss flodmynningen där en mängd fåglar samlats.


Två Upland Geese, året runt residenta här. Vi hade tidigare sett flockar av Ashy-headed gese som nu samlas i flockar inför flytten norrut. Även örn, vråk och kärrhök samt flera olika änder sågs.


På väg ut i Canel Beagle med Chile på andra sidan sundet.


I flodmynningen rastade hundratals silvertärnor - som på vår sommar häckar i vår Norrländska skärgård.


Havet är lungt och den utlovade vinden (60 knots) har inte börjat änu så vi styr ut mot kanalöarna. 


Dubbelkajakerna var ingen trevlig bekanskap. Jag hade problem med styrningen av rodret och benen domnade fort.


Landskapet var dock spektakulärt.


Det Schweitziska partet var glada.


Vi siktade in oss på Isla Martillo - Hammer Island som ser ut som en hammare och som hyser kanalens enda pinguinkoloni. Ön ägs av Haberton Ranch och som skydd för pinguinerna är det tillträdesförbud.


Vi möttes redan i kanalen av simmande pingviner och deras karakterisiska läte som Chicko kallade "donkeys of the sea".


Det var fantastisk att sakta glida in mot stranden och välkomnas av dessa små nyfikna krabater.


Den vanligaste arten är Magellanic penguine med 20 000 par på ön.  Dessutom finns det 6 par av den större Gentoo penguin.


Pinginerna var inte alls skygga för oss.


Ett underbar upplevelse att glida förbi dessa häftiga fåglar.


Magellan pinguiner.


Man kom riktigt nära - det behövdes ingen systemkamera - lilla Olympus My funkade bra.


Vacker miljö de lever i.


Argentinas Patagonia berg i bakgrunden.




Vi gled sakta längs stranden som var full med pingviner.


En stor upplevelse för oss alla.




Glada miner. En bit upp stod några Gentoos.


När vi var på väg att lämna stranden kom turbåten. Vi var alla överens att vi fick en större pingvinupplevelse än från en stor båt.


Vi paddlade nu västerut längs Hammer Island - genom kelpbälten.


Så var det dags för lite varm soppa - vi bildade en flotte och bjöds på god soppa.


Vår olympiad guide Joel.


Här letar vi efter sjöstjärnor i det grunda vattnet när solen tittade fram. Verkar lovande inför lunchen.


Vi gick iland på kanalens största ö Isla Gable på nordöst sidsan - och solen sken.


Stranden var full av blåmusslor och patella-snäckskal.


Chicko gör i ordning lunchpaketen med två goda mackor var, en muffin och schokladkaka, gott vin, ost, chips, korv och oliver.


Men som på beställning kom regnet och ett rikttig åskdunder till våta guiders förvåning. Det är ovanligt med åska här enligt dem.


De det blev att krypas in i torr/våtdräkterna och avspisa lunchen i hellande regn.


Regnet slutade strax efter att vi hade börjat paddla igen och regn och sol om vartannat följde oss - typiskt Patagonia väder.

På vägen tillbaka hade det blåst upp rejält men nu hade vi vinden i ryggennär vi paddlade österut innanför Isla Chata dör stora labbar, skrakar och massa skarvar följde oss. Även en nyfiken leopardsäl spanade in oss.


Tillbaka var Chicko nöjd med att allt hade gått bra.


Även jag var nöjd med en härlig dag av paddling i Patagonia med trevligt sällskap.


Som sig bör måste man simma i alla hav.

Vi hade paddlat ca 13 km och gick ilande strax före kl 15. Kl 17 var vi tillbaka i Ushuaia där solen sken mellan molnen.
Jag satte mig att bearbeta bilderna och gick ned på hotellet "bar" och beställde en pizza och öl. Pizzan var STOR och mer bröd än fyllning och ölen kommer här i literflaskor. Som vanligt satt några lokals och åt och titta på Argentinsk fotboll - en trevlig middagsunderhållning. Jag försökte få i mig så många av de 8 slices som möjligt av pizzan men var tvungen att lämna två.  Slut mätt och belåten på en härlig dag.


Dag 6: Fredag 13/2 Sista dagen innan UAntartica samling
Sista dagen ensamt i Ushuaia. Skönt - lite jobbigt att vara helt ensam. Tog sovmorgon eftersom det som vanligt regnade på morgonen och hela förmiddagen, Bloggade, mailade och läste till kl 13 då det börjat klara upp och jag gick ned på stan igen för att fota och filma. Här följer lite intryck från Ushuaia.














































































































































































Företaget jag paddlade med.


Global uppvärmning!


Stan är nedklottad med graffitty.


Graffity.


Parkanläggning nedklottad.


Traditionellt hus i Ushualia.








Lustigt hus med gatan under huset.


Säker trafikkorning med farthinder.



Soptunna - så inte hundarna kommer åt.


Baracker där bl.a. militärer bor.


Slumkvarteren kring hotellet.


Hur klarar de vintern?


Högra sidan hotellgatan - slumhus.


Vänstra sidan hotellgatan "lyxhus".


Bra bil enkelt hus, utanför hotellet.


Gatan utanför hotellet


Hotellet Las Rochos.


Vy från hotellfönstret!


Typisk morgonvy från hotellfönstret.


Lite bättre väder!


Dit upp, Hotel Glacier, ska jag i morgon!


Dag 7 Lördag 14/2 Hotel Glacier
I gar samlades alla 89 deltagarna pa hotel Glacier  som ligger fint hogt over staden, men dar Wifi ar nere sa jag har svårt att maila och blogga. Pa eftermiddagen tog jag en promenad i skogen och upp till deras glaciarlift, en liten langsam sittlift upp pa berget. Hade dock inte tid att aka upp men motte Chicko fran paddelturen som var dar med en turistgrupp.

Pa kvallen var det sedan samling och lite lara kanna aktiviteter och ett toppenforedrag om Cheakeltons Endurance expedition. Hade traffat Davit pa Svalbard som kunde detaljerna utan och innan.

Dag 8 Söndag 15/2 Exkursion - Haberton Ranch

I dag skall halften pa vandring polularaste turen och halften aka ut pa Ranchen Haberton. Jag valde ranchen for att vandra 40 pers ar ingen upplevelse.


Dag 9 Måndag  16/2 Avresedag
I dag var det dags för det stora äventyret - mer info kommer inom kort.

Dag 10 Tisdag 17/2 Drake Passage
Drake shake


Dag 11 Onsdag 18/2 Drake och Elephant Island
Framme!

Dag 12 Torsdag 19/2 Paulet Island
Första landningen

Dag 13 Fredag 20/2 Deception Island
Baily Head
Whalers Bay
Pendulum Cove

Dag 14 Lördag 21/2 Niko Harbour och Port Lockroy
Gerlash Strait

Dag 15 Söndag 22/2 Yalour Island och Vernadsky Station
Magsjuk

Dag 16 Måndag 23/2 Paradice Bay och Danco Island


Dag 17 Tisdag 24/2 Drake Passage - Drake Shake


Dag 18 Onsdag 25/2 Drake Shake


Dag 19 Torsdag 26/2 Återkomst Ushuaia
Party

Dag 20 Fredag 27/2 Avsked


Dag 21 Lördag 28/2 Arbetsdag Ushuaia


Dag 22 Söndag 1/3 Arbetsdag


Dag 23 Måndag 2/3 Tierra del Fuego National Park
trekking kanot
 

Dag 24 Tisdag 3/3 Avskedspromenad


Dag 25 Onsdag 4/4 Hemresedag


Dag 26 Torsdag 5/3 Väntedag i Atlanta


Dag 27 Fredag 6/3 Hemkomst

Storyn kommer snart

Storyn kommer snart

Det hade regnat under natten och morgonen var gråmulen. Vi åkte 10.15.


Strax efter Gidetun. Här flashade minnen från MC-turen 1985 fram för Hansi.



När vi kom in i Lyngenfjorden klarnade det upp.


Färjelägrtet vid Olderdaten.




Lyngenbergen.



Söta Roburs vid Lyngen.




Kl 13 kom vi fram till Skibottn  där vi skulle lämna Lyngen.  Efter en fika åkte vi tillbaka norrut någon km för att komma ned till stranden.


Vi hitta en perfekt rastplats strax intill fjorden.


Här ska paddlas i Lyngenfjorden.


Underbara paddelvatten.


Vackrare än så här kan paddling inte bli!


Jennie stormtrivdes på fjorden.


Vy ut mot havet


Vattnet var turkosfärgat.


Tillbaka vid bilen gick Jennie i land och Hansi fortsatte in mot Skibotn.


Inloppet till Skibotn hamn.


Vy ut mot Lyngenfjorden.


I hamnen stod ett "vikingaskepp"!


Hamnen vid Skibotn med Lyngenbergen i bakgrunden1500m.ö.h.


En pirpaddling är obligatorisk.


Piren i Skibotn.


Blåmusslor.


På vägen tillbakas hade det blåst upp och blivit härliga vågor på fjorden.


Hansi ute på Lyngenfjorden.


En glad paddlare!


Vår rastplats vid Lyngenfjorden.


Vilken härlig dag!


Vilken härlig avslutning på resan!


Vi åkte kl 16 och tog Skibotndalen tillbaka mot Sverige. En fin dalgång.



Gränsen mot Finland norr om treriksröset.

Vi åkte hem via Karesuando-Vittangi-Svappavara och kom hem till Piteå strax innan midnatt.
 4299 km blev det totalt.
Vilken kul resa!

Det regna och blåste kraftig helas natten och morgonen. Vi låg och drog oss i bilen till kl 11 i hopp om bättre väder. Till slut gav vi upp, åt frukost och så hoppa Hansi ned i kajaken igen. Här ska paddlas på Nordkap oavsett väder.


Hansi hoppar i Kajaken mitt emot byn Gjevaer.


Paddlar förbi fisktorskstänger och fiskfabrik.


Ut genom viken.


Vy in mot byn Gjesvaer.


Då kom fågelskådarbåten som Hansi kte med i tidigare i Maj som går ut till fågelbergen.


Hansi försöker hänga på.


Här ute var det höga dyningar från ishavet.


Häftig känsla att paddla i hård vind och kraftiga dyningar på ishavet.


Vy norrut mot Nordkap.


Tillbaka i Gjesvaer hamn.


Mysiga fiskebåtar.


Typisk Norsk fiskeby.


Tidvateenzon med havstulipaner på stockarna.


"Tältet" hansi hade frukost och middag i vid förra besöket till Gjeivaer.


Fiskeskuta!


Kul att paddla under pirer - nya exotiska platser.


Vår camp vid förfallen pir.


Vägen upp mot Nordkap bådade inte gott väder.


Kom kl 15.30 upp till Nordkap efter att ha köpt en hamburgarew i Honningsvåg.
Det klarbade upp så pass att man såg havet.


Jennie på Eruropas topp!


Jennie på Nordkap.


Hansi här för tredje gången.


Vi lämna Nordkap i tät dimma och styrde mot Alta.


Framåt natten söder om Alta började det klarna upp. Här ser vu Lyngenfjellen.


Kvaenangen fjorden i kvällsljus.




Vi hoitta till slut kl 23.40 efter långt letande en bra rastplats att campera på.
Strax innan Gildetun.


Det blev en sen middag med kötbullar , stekt fläsk och pasta som kompenserades av en härlig utsikt.

Vi vakna vid 8-tiden och den starka vinden hadeter frukost hoppa Hansi i Kajaken och paddlade ut på Varangerfjorden.

På väg ut i Varangerfjorden i lågvatten.


Tångbälte och vy österut längs Varangerhalvön.


Efter ett besök på en trutkoloniö är Hansi på väg tillbaka från Varangerfjorden.


Nöjd paddlare.


Vår lägerplats vid stranden.


Varanger-wild-life.


Vy mot Nesseby.


Vid Nesseby stannade vi vid en fornminnesanläggning. Här fanns en arkeologisk stig där man kunde studera bosättningar från äldre stenåldern (8000 år sedan) fram till modern tid.


Jennie studerar husgrunder från bronsåldern.


SFiskesamisk kåta. 


Vi blev lite hungriga av all vandring - så renen strök med!


Strandpromenad på arkeloogistigen vid Nesseby.


Samisk gravplats med hundratals gravar längs kusten.

Från Varanger går färden över Ifordfjellet 370 m.ö.h. - tyvärr i dålift väder och +11 grader.


Ifordfjellet i regn.


Ifjordjell.


Lunchpaus vid Adamselv rastplats. Stutat regna i alla fall och inga mygg i kylan.


Laxelv


Kort promenad vid Laxelv, sedan bär det norrut mot Nordkap.



Vi svängde av vid Repvåg där Hansi skulle överaska Jennie.


Här är det ett mysigt hotell och restaurang där Hansi var i maj och åt Kungskrabba.


Så nu skulle Jennie få smaka på Kungskrabba. Vi fick vänta en timme på krabban - men det var det värt tyckte Jennie, trots priset 315 NOK.. Hansi åt "Dagens fisk" som var utmärkt och i stor portion.



Torrlagd fiskeskuta i Repvåk.

Vi åkte kl 21 vidare norrut och mot Honninsvåg.


Icebaren vid Honingsvåg.


Även här stod Hutigrutten - men inte Midnatssol.

Vi åkte vidare ut mot Gjesvar för att campera. Framme kl 23 i mulet och kallt (+9 grader) väder. Vi parkera vid övergiven pir mitt emot byn.

Vi låg och sov till halv tio rysk tid = halv åtta norsk tid. Set stormade och hell-rgnade fortfarande ute. Efter frukost tog vi en promenad i området.


Vändplatsen vid Grelse Jacobselv.


Jennie spanar ut över det stormande Barents Hav. Inget paddelväder direkt.


Vy mot Ryssland på andra sidan älven.

Halv tio norsk tid åkte vi in till Kirkenes där vi tanka och gick runt lite in "byn".


Kyrkan i Kirkenes.


Ryska trålare i hamn. Det fanns en utflykt till Ryska trålare att köpa på turistbyrån!


Lite modernare ryska trålare i hamn.


Hutigrutten ´Midnatsol` i hamn i Kirkenes.

Halv tolv åker vi vidare från Kirkenes. Det har nu slutat regna.


Vy mot Varangerfjorden och Varangerhalvön på andra sidan.



På väg ut på Varangerhalvön strax innan Vadsö.


Vanlig invånare på Varanger.


Vestre Jacobselv - en pitoresk fiskevy vid liten älvmynning.


Fiskebåt vid Jacobselv.


Piren vid Jacobselv där Hansi 23 år tidigare pirkade torsk och blev bjuden på en nattlig sejfisketur ute på Varangerfjorden med efterföljande grilling till morgonljus - fina minnen.


I dag stormade havet ordentligt.


Lunch på blåsigt Varanger innan Skallelv.


På väg mot yttre spetsen på Varangerhalvön var det stormbyar som slet rejält i kajakerna.


Tunneln 280 m under havet över trill Vardö.


Vardö hamn i stark vind.


Pitoresk fiskeby.


Häckande tretåiga måsar på hushyllor.


Kyrkan i Vardö.


Även här hade Midnatsol anlagt.


Inget paddelväder direkt i stormbyarna.


Vi gick på restaurang på Vardö hotell och beställde lax och potatist för 160 NOK.


Jenbnie är nöjd att vi inte behöver använda storköket ute i stormen.



Lämnar Vardö 18.40 och det blåser fortfarande hårt.


Vi hittar en lägerplats nere vid stranden vid Langburnes Lagun innan Skallelv.



Här tiog vi en strandprommenad och samlade "strandfynd" (valben, fiskekulor m.m.).


Vår koslige "husbil"  och vårt strandfynd!

Vaknade 08.40. Gårdagens 47 milj på rysk "asfaltväg" satte sinna spår. I dag forsatte det norrut upp mot Murmansk. Eftersom vi missat bokningdatumet för Kirovskhotellet svängde vi inte av in mot Apatity och Kirovsk utan fortsatte norrut.


Frukostrast vid liten älv norr om Kandalaskha.




Kort stop vid Montegorsk. Märks att det blivit grönare sedan förra gången i de strila förorenade landskapet.




Fejkpolisbilen stod kvar.


Vädret blev allt sämre. När vi 13.30 nådde Murmansk hällregnade det.

Vi åkte in till en shoppingmall, köpte votka, rysk öl, choklad m,m. som "souvenirer" och fortsatte sedan mot Norska gränsen. Inge kull och gå och turista i hällregn i Murmansk - får bli en annan gång.



Staden Kola nära murmansk - fortfarande lika regningt.


Framme vid staden Nikel vid norska gränsen.

Staden nickel var värre än Montegorsk vad gäller föroreningar och dött landskap. Skrämmande att se vad ett "sovjet"-system kan göra med natur, landskap och människor - som i det systemet är helt utan värde. Hur kan man vara kommunist och se upp mot Sovjet!!!


Giftiga föroreningar blåser in i över staden Nickel. Vad är medellivslängden här

`
Ett kommunistiskt landskap!!"

Vi åkte hort vidare från detta helvete på jorden!


Innan ryska gränsen "fixa" vi till smuggelspriten! Undrar om de stod och spana på oss från vakttornet i bakgrunden.


Precis vid ryska gränsöverfarten - ett varnande exempel på att man behöver rysk bilförsäkring i Ryssland!
Gränsövergången ut ur Ryssland tog bara 45 minuter.


Direkt efter vi kommit in i Norge svände vi asv norrut mot Grense Jacobselv - den östligaste platsen i Skandinavien.


Oskare den II´s kyrka vid Grense Jacobselv.


Gränsälven där man kan stå och kasta sten på Ryssland!


Vägens slut - en vändplan där tyska och franska husbilar var parkerade. Vi parkerade vår "husbil". Här regnade det och blåste hårt så vi nattade in ganska snart efter ytterligare en lång kördag på ryska vägar.

Vi fick en härlig sovmorgonb med frukost kl09. Men vi blev väckta 06.60 av en byggnadsarbetare som började spaktla i korridoren. Frukosten var den vanliga gröten och korvarna. Efteråt hämta vi ut bilen från den bevakade parkeringsplatsen och packade om så att vi kunde ta en guide och översättare med oss. Vi skulle på guidad tur vid Petroglyferna i Belomorsk.

Kl 10 kom en klvinnlig guide och en unbg tjej som översättare. Hon läser engelska på universitetet och har hoppat in som översättare. Vi kör ut till vattenkraftstationen utanför Belomorsk och parkerar vid stora vägen vid en liten by. Vi följer en stig par km ned ströms kraftverket där man har hittat en stor samling hällristningar.


Området med hällristningar.



Vår guide visar hällristningar och förklarar deras tolkningar.


Här visar hon en symbol för "livet" som en hittas i Egyptiska pyramider. Dessa är 8000 år gamla.



En grupp mänsliga figurer som har tolkats som "kidnappning" eller rituell dans. För mig såg det ut som gruppsex!

Efter att ha tackatr våra guider och lämnat dem vid en busskur åker vi vidare norrut. Vi svänger in mot Kem - den andra staden varifrån det går färja till Solovestky. Kem var en betdligt fräshare och rikare stad än Belomoresk med stor träindustri.




Tidvattenzon vid Vita kavet vid Kem.

Hansi ville gärna paddla i vita havet här men tidvattenzonen med massa skräp och smutsigt vatten från träindustrin lockade inte till någon vbattenkontakt här.


Steandbebyggelse vid Kem.


Modernt  hotell möter gammal byggnad vid Kem.

Så vi åkte norrut. tanka och fika lite vinerbröd vid macken vid stora vägen och gav oss ut på bumpvägen.


En vanlig skylt, ibland med 50 eller 40 km/h om groparna


Större delen av vägen ser ut så här - tur man har tålig jeep.


Inte att blåsa in i för hög hastighet.



I en stor grop 70 cm bred och 50 cm djup efter en "fartsträcka" med bra asfalt låg det massa krossad bromsljus- och blinkerljus glas i gropen.  Man hade skagit i bakpartiet i gropkanten! Vi mötte även en bil som hade silvetejpat fast karrossen framtill!

Vi letade ställen att komma nära havet - vilket var omöjligt. Antingen bebyggelse eller vildmark utan vägar. Tillslut kl 22 nära Kandalaskha hitta vi efter en bro en nedfart till vattnet. Här gjorde vi läger, åt en makaroni/konservkor middag och tog fram kajakerna för lite nattpaddling i vita havet.



Vår nattplats.


Massa mygg men myggnät och Mygga hjälper. Makaroner smakar bra vid hunger.


Äntligen få paddla!


Nattpaddling i fjord till vita havet.


Under bron ut till havet.


Mörka åskmoln tonade upp sig från söder och jag fick återvända till bilen.

Vi sov gott i bilen trots svarta åskmoln och svarta myggmloln utanför bilen.

Efter en rejäl frukost med ost och korvskivor, äggomlelett och plättar med varm lingonsylt  blev vi upphämtade kl 09 av Marika som skulle ta oss till klotstret och en guidad tur.
¨


Matsalen på hotellet.


Solovetskyklostret från hotellet.


Klostertornen.


Utomhusgudstjänst utanför klostret


Hansi vid den borgmur som omger klostret.

En kraftig stenmur omger klostret. Det uppfördes 1584 som skydd mot Svenskarna karoliner som 1571 anföll klostret. Strider pågick sedan med svenskarna fram till 1595. Senare försökte även brittiska flottan inta klostret under Krimkriget nät Britterna slogt med turkarna mot Ryssland. Britterna besköt från fartyg klostret under åtta timmar utan någon större skada innan de gav upp och drig sig tillbaka.


Rejäla murar som skyfdd.


Klostret grundades när två munkar, Sabbatius och Herman 1429 anlände från klostret i Ladoga för att leva asketliv på öarna. Efter hårda år för att äverleva då Sabbaticus dog  återvände Herman med munken Zosima 1436 och byggde det första klostret. Under 1600-talet blev klostret färdig med alla sin kyrkor och ett fort anlades runt klosteret som skydd mot karolinerna. Munkarna omvandlade öarna till sinrika produktionsmiljöer med kanaler mellan sjöar och rinnande vatten genom klostret, vattendrivna kvarnar och sågar m.m. 1920 tog sovjeterna över och avrättade de drygt 400 präster som levde här . Man smälte ned nästan guld och kyrkklockorna och inrättade klostret som ett fångläger där uppemot 50 000 fångar vistades samtidigt.  

Stora delar av klostret förstördes av en brand men har nu återuppbyggts och är fortfarande under resyauirering. Klostret är nu ett världsarv.


Klostergården med stora matsalen.


Stora matsalen där uppemot 400-500 munkar åt samtidigt.


En präst i klostermiljön.


Utsikt mot skärgården från klostrret.


Innergården.


Världsarvsutställningen med bl.a. filmprojektion från gulagtiden.


Treenighetskatedralen men imponerande samling helgontavlor och den förgylda Paradisets port. Vår engelsktalande guide berättar om de tre helgonen som grundade klostret.


Bild av helgonen som grundade klostret.

Som ett souvenir köper Jennie en ikon med de tre helgonen.
Efter avtavkning av den duktiga guiden går vi tillbaka till hotellet och byter om för eftermiddagens valsafari på land, Vi får picknick-lunch paket och kl 11omer en buss och hämtar oss. Med är en ung kulle, student som blir vår guide. Inga fler har anmält sig till valsafarin så vi åker iväg de 7 km i bussen innan vi kliver av och börjar vandra 4,5 km ned mot Belugaudden.  Vi går igenom en vacker granskog innan vi kommer ut till ett vidsträck tidvattensområde som vi ska över.



Jennie och vår guide vid tidvattenområdet.




Jennie spanar ut över det vidträckta tidvattenområdet.

Tidvattnet var på väg ut men vi fick vada i knädjupt vatten. Guiden tog på sig gummistövlar som han snabbt purrade i och gick vattenfylda med. Vi behöll gympadojorna på i vattnet. 


Det var inte många fåglar vi såg i tidvattenbområdet - strandskator och denna roskarl.


Däremot blev vi attackerade av silvertärnor.


Det var inte förtjusta över vårt besök. Jennie fick en näbb i håret.


Orsaken till de intensiva attackerna var dessa söta tärnungar.


Framme vid Belugaudden och utsiktstornet.


Härifrån hade vi en betydligt bättre kontakt med valarna än från båten.


Endast 30-15 meter från stranden lekte en grupp vitvalar.


Man kunde tydligt höra och se deras ut och inandning. Ibland "kvittrade "de till.


Belugan är förebild till Moby Dick.


Här en unge som rider på moderns rygg.


En årsunge tittar nyfiket upp mot oss.


Ungarna var betydligt mer nyfikna än de vuxna att titta på oss.


Men även vuxna tittade ibland upp - annars såg man mest deras ryggar.


En lekfull vixen beluga.


En vacker stärtvisning.


En otroligt upplevelse att så nära få se vitvalarna.


och deras lekfullhet.


Hona med unge


En årsunge som tittar upp. Ungarna förds gråa och blir sedan vitare och vitare för varje år.


En hoppande Beluga. De hoppar inte som flasknosdelfiner utan gör "rygghopp".


Eller ställer sig upp.


En båt kom drivandes för att titta på valarna.

Det blev en fantastisk dag  på Belugaudden. Strålande sol och lekfulla Belugas. Guiden sa att det inte finns någon garanti att valarna är på plats och flera grupper har helt missat dem.

Egter ett tag kom tre valforskare till torned och strax efter en familj med två barn. Vi hade enorm tuir att  få vara ensamma med valarna större delen av dagen. Strax före tre började vi gå tillbaka och guiden hadde problem att hitta stigen in genom skogen. Vi irrade fram och tillbaksa en stund vid skogskanten. Verkade ingen vidare rutinerad guide. Han stod mest och sms:a hela tiden, berättade inget om valarna, valforskningen  m.m. Dvs typost oguidning!

Vi kom tillbaka till avsläppsplatsen och fick vänta 20 min på bussen som körde oss till hamnen. Dit hade photellägaren med pickupen fraktat ned vår och gruppens bagage. En massa segelbåtar inför en regatta hade akrat upp.lö 18 gick båten tillbaka till Belomorsk. En tysktalande ryska blev förtjust över att på praktistera sin skoltyska och surrade på som attan i båten. Hennes vänninga som oxckså läst tyska i skolan kom bara igåh frasen "Hände Hoch!" (upp med händerna) - båder roligt och tragiskt!


Kometa-12 i hamnen bredvid kustbevakningsfartyg.


Vi fick åka med bussar tillbaka till hotellet där det var lite kotiskt eftersom flera busslaster från färjan skulle checka in samtdigt. Vi fick till slut rumsnycket och åt middag tillsammans med Moskvagruppen - återigen en tråkig ganska smaklös rätt.

I morgon skulle vi iväg på egen hand igen.

Vi klev upp tidigt 06.60 och tog en frukost med gröt (utan salt eller soker), brödbitar och två smaklösa prinskorvar. Vi hade kvällen innan beställt en taxi och den väntade puntligt på oss. I full fart genom guppiga gator och ut på landsbygden längs floden tog han oss till "hamnen". Vi blev avsläpta vid en lada där det stod bilar och bussar och fick gå över ett fält ned till en pir vid floden. Där låg vår båt Cometa-12. En snabb bärplansbåt. 


Jennie vid "färjelägret" i väntan på avgång kl 08.00.

Vi fick våra reserverade platser i fina fotöljer och sedan följde båten floden ned till "Stalinslussarna" ut mot vita havet. Här sprang två nervösa vakter som tagna ur en rysk krigsfilm och avhyste turisternas försök att fota slussarna.


Stalinslussarna ut mot viita havet.


Vi passerade hamnbar och olika båtar på väg ut till havet.

Väl ute på havet satten båten fart och det gick undan - uppskatta ca 35 knop trots viss sjögång.


Vår färja Cometa-12,  gick som en komet över vattnet!

Efter två timmar kom vi fram till Solvetsky-öarna och mottogs av siluetten av klostret


Solovetsky-klostret från havet.


Vi skulle ha en "taxi" som väntade på oss - men efteer att de flesta passagerarna hade gått upp till byn eller blivit hämtade av olika "tacis" blev vi ståendes tillsammans med ett annat par. Efter en kvart kom färjan från Kem in och en massa nya taxis dök upp men ite till oss. Jag pratade med en taxigubbe som ringde till hotellet och efter en stund kom en Nissan pickup som stått här en bra stund tidigare. Ut kommer hotellägaren med sur min och en glad "kollega" som på hysfad engelska bad om ursäkt  att de inte sett oss tidigare. Märkligt eftersom vi var de enda som stod och väntade när pickupen åkte iväg.



Infotavla vid hamnen.

Vi lastades in i pickupen som var vår "taxi" och körde genom byn på den s.k. vägen - minst lika gropig som i Belomorsk. Man hade bara slarvigt placerat ut stora sementblock som "väglag" och då dessa "drivit isär", eroderat ned m.m. så förstår ni hur vägen var.

Vi kom fram till vårt hotell Prijut - ett mysigt ombyggt hus mitt emot klostret. En vänlig och glad ung kvinna (frun till chefen?) visade oss rummet som var enkelt men mysigt inrett.


Vårt hotell Prijut.


Entren till hotellet.


Vårt rum p Solovetsky.

Kvart i 12 kom en finsk praktikant vid Karelia travel som skulle bli vår tolk. Hon kunde lite Ryska men den Ryska guiden pratade flytande finska men ingen engelska. Så Marika skulle bli vår hjälp här på ön.  Vi gick in till "centrum" av byn där det fanns en restaurang där vi fick vår lunch: Rödbetor med gräddfil som förrätt, Löksoppa med potatis samt som huvudrätt kokt griskött och nudlar och till det plommondricka.


Vägen från hotellet upp mot byns "centrum"


Rysk Niva-jeep anpassad för rysk vägstandard!


Rysk båt för vita havet?

kl 13 samlas vi, Marika, vår ryske guide och hennes grupp om 10 gäster från Moskva för att gå ned till hamnen bakom byn för Beluga-safari. När vi kommer ned till hamnen upptäcker vår guide att båten inte ligger där. Efter några mobilsamtal vänder vi och går igenom hela byn ned mot stora hamnen där "safaribåten" ligger.


Gruppen entrar safaribåten - den mellersta av de tre.

Efter lite hetsig ordväxling mellan vår guide och kapten så bordar vi vår båt. Den ligger inklämd mellan två andra så den yttersta måste först ge sig iväg så vi kunde komma iväg.


Den yttersta båten lämnar plats för oss att åka.


Så bär det iväg i stark medvind ut på vita havet förbi kobbar och skär med massa ejder och måsar.


På väg ut på vita havet från Solovetsky.


Våra guider finska Marika och ryske guiden Margareta.


Vår utkiuk efter vitvalar!

Vi svänger norrut längs kusten mt "Belugaudden" och halvägs upp möter vi en vitval (beluga) på väg söderut.  Marika förklarar att vitvalar som lever i grupp gärna skickar en vuxen hona att kontrollera nya saker och att denna skulle kunna vara en sådan "kontrollant". Hansi tvivlar.


Vår första vitvalobs - en ensam på väg söderut.

Efter knappt en timmes färd når vi Belugaudden med ett observationstorn där valforskarna studerar vitvalarna. Varje sommar kommer ca 180 vitvalar till Solovetskyöarna, främst honor med deras nyfödda och årsungar occh stannar i dessa vatten medan de nyfödda ungarna växter till. Öarna fungerar som en säker "barnkammare" för dessa häftiga valar. Just vid Belugaudden håller ett 40-tal vitvalar i flera små grupper till och tillbringar större delen av dagen med att leka.


Belugaudden med forskarnas observationstorn. I bakgrunden Sekirno kyrkan.

Från båten ser vi Serkirno kyrkan, en enslig stenkyrka på öns enda kulle 78m över havet som byggt om till fyr. Kyrkan har en ruskig historia. Solovetsky var det första gulaglägret som det nya Sovet installera under Stalin och över 80 000 politiska fångar fördes till ön. Mer än hältften dog eller dödades, dvs 40 000 miste sina liv på öarna. Totalt dödares i Stalins Gulagläger över 30 miljoner människor, mer än vad andra värdskriget och Nazitysklands massmord krävde.

Till kykan fördes från klosterlägret fångar som skulle förhöras eller bestraffas - ingen kom tillbaka. Ibland fick de gå hit barfotna mitt i vintern och övernatta utan klader. Föratt skydda sig mot kölden lade sig fångarna på varandra där de understa kvävdes till döds och de översta frös ihjäl. Överlevande torterades ihjäl. En populär "förhörsmetod" var att binda fångarna vid en stock och rulla dem utför de296 trappstegen upp till kyrkan. Ingen överlever en sådan behandling. Denna "dödens kyrka" vägleder nu sjöfarten och skådar över oss. Vi blir illa berörda av de hemskheter som utspelades vid kyrkan och på ön.  Vitvalarnas glädjelekar fångar dock vår uppmärksamhet.


Vitvalar som leker vid Belugaudden och viftar med stjärten.

Vitvalen kallas havets kanariefåglar p grund av dess omfattande visselspråk där olika grupper har olika gruppnamn och dialekter. Kaptenen p safaribåten tänkte sänka ned en hydrofon så vi skulle kunna lyssna på valarna. Men han fick inte utrustningen att fungera. Suck - en väl planerad upplevelseproduktion!!!


Kasten försöker få liv i högtalarna till hydrofonen.

Vi fick ingen guidning, information, se bildr eller annat som kunde guida oss i upplevelsen av vitvalarna - här finns mycket att göra för en upplevelseproducent. Efter eb timme hade gästerna och även hansi tröttnat på "valsafarin" eftersom vi inte kom nära valarna, inga speciella händelser (hopp, m.m.) utspelade sif förutom en stärtviftning framför tornet. Så vid 15.30 tiden började vi åka tillbaka. Det hade börjast blåsa upp och i motvind blev det en rejäl sjögång vilket inte uppskattades av Jennie.

Återfärd i hög sjö och stark vind.

Vi mötte en storsäl som nyfiket spanade in båten, och Hansi fick syn på en stormfågel i blåsten.


En storsäl tar sig en tit på båten.

Kvart över fyra var vi tillbaka och gick iland i den kamn vi skulle utgått ifrån. Vi tog en liten strandpromenad medan övriga gäster gick tillbaka till hotellet.


Vår "safaribåt"


Gammalt möter nytt - paraboler på gamla gulaghus. 


Garage och bilar i centrala Solovetsky

Efter återkomsten till hotellet tog i en kaffe i hotellert "bar/reception, Jennie köpte en beluga-souvenir innan vi gick ut på byn för att shoppa! Affärer i ryssland är svåra att hitta eftersom de saknar skylrfönster (och fönster) utan mest är en trappa med en kryftisk skylt (i bästa fall) in till ett hyreshus. Man vet aldrig vart man hamnar när man kliver in genom en sådan dörr. Vi gick igenom några "butiker" men handla inget förutom en karta över ön i en souvenirbutik (med skyltfönster!). 

Jennie köper en mjukis Beluga och kaffe i hotellreceptionen.

18.30 var det middag på hotellet med kyckling, grönsaker , rispué och tee till . Som vanligt små portioner, men gott. Efter middagen skulle gruppen gå ned till labyrinter bakom byn så vi följde med. Vi passerade ett finst timmerstock hotell bakom byn.


Timmerstock hotel.


På stranden vid vita havet.

Någon km bakom byn vid stranden till vita havet fanns en gammal labyrint, samma som vi har i vår skärgård i Norrbotten. Ryske guiden förklarade att man hade tre teorier om dess funktion. En var att fånga fisk då tidvattnet lämnade labyrinten skulle fisken fastna. Försök har förkastat den teorin. En annan teorui var att det var någon form av begravningsplats - men utgrävningar har förkastat den förklaringen. Den sista teorin de trodde mest på var att labyrinten skulle fånga avlidnas själar. Den påminner lite om "vår förklaring" att fiskare innan fisketurer gick labyrinten med de onda andarna och när fiskaren sedan hoppade över stenarna ut blev de onda andarna kvar i labyrinten vilket skulle medföra tur och framgång på fisketuren.  Margareta förklarade ivrigt "vår teori" för sina Moskvagäster. 

Åskan mullrade i söder så vi återvände till hotellet medan gruppen stannade kvar en stund till. På kvällen kom sedan ett rejält åskoväder med blixt och dunder och kraftigt skyfall. Vi läste om Solovetskyöarnas historia, Gulagarkipelagen som Alexander Solzjenitsky beskriver i sin bok och som var Sovjets första gulagläger och förebild för alla efterkommande läger.


Jennie vid den tuseråriga gamla labyrinten vid Solovesky.

Vi vakna kl. vensk tid, 08 finsk tid 09 ryskt tid - förvirrande?
Vi åt en snabb frukost (flingor och törrmjölk) och parkera på finska sidan av gränsen för morgontvätt m.m.


Bilen parkerad på finska sidan om gränsen.

Vi fick en buss + några bilar framför oss så vi fick vänta en stund vid vägbommen på ryska sidan och en än längre stund vid själva gränskontrollen innan alla pensionärerna tagit sig igenom kontrollen. Sedan gick tullkontrollanten av sitt pass 10 min före 11 och och ersättaren kom 10 minuter efter 11 - 20 min väntan i onödan!
Sedan började småproblemen. Vi hade fått hjälp att fylla i tullblanketterna (endast på ryska) i Salla men fyllt i var sin - det skulle vara två lika dana. Fylla i ny och ställa sig sist i kön. 

Sedan upptäckte de att jag hade två kajaker på taket - fylla i nya tullblanketter och ställa sig sist i kön. Sedan skulle kajakerna i minsta detalj fotograferas och mätas upp!  När att "data" förts in i tullblanketterna började vi närma oss slutet på processen. Nu skulle en kontrollant titta igenom bilen - full med fältutrustning. När han hitta en samisk läderpåse med kokkaffe blev han misstänksam och bad mig öppna påsen - ahh good coffe noterade han. Vi fick även köra upp på en inspektionsramp för kontroll under och över bilen!! Massa kontroll utan egentliug kvalitet - hade vi velat "ta in något" så hade det inte uptäkts. Kontroll mest för sakens skull.

Efter totalt två timmar och 10 minuter var vi klara (kl 11.50)  och kunde köra in i Ryssland. De första 6.4 milen är grusväg. sedan passerade vi platsen vi fick punktering på hemvägen och platsen där jag under förra resan väntat i tre dygn på Jennie - massa "kära minnen" .



Grusvägen på ryska sidan om salla-gränsövergången.

När vi efter 26 mil kom ned till stora Murmans-St Peterburgvägen strax innan Kandalaskha kl14.25 tog vi söderut ned mot Karelien. Vi fika på en rastplats som hade bilrepeparationsramp, vilket de flesta rastplatser har. Ryska bilar verkar behöva repareas en hel del under vägen - vilket vi fick se och förstå varför.


Lunchpaus vid rastplats längs St-Petersburgvägen.

Efter ytterligare en tankning vutanför Kem kom vi till staden Belomorsk vid åtta-tiden på kvällen. Jennie hade börjat tvivla på hela projektet när hon såg byarna vi passerade på väg ut till kusten och staden Belomorsk. Staden gav inget bättre intryck. Riktigt fattigt, förfallen och en "huvudgata" som i ord inte kan beskrivas vad gäller gatuhål, gropar och vägskador - ändå åker de som galningar över dessa vägbumps! Den vägbeskrivning till hotellet vi fick var lite difus så efter lite snurrande på stadens gator stanna vi och fråga några ungdommar vid en kiosk. De hoppade genast på sina vespor och fvisade oss till hotellet - som vi tidigare redan hade passerat.

Hotellet Gadvik låg fint nere vid floden och verkade vara helt nybyggt - de jobbade fortfarande med baren m.m. Tjejen i receptionen kunde inte mycket egelska men en ung kille översatte och hjälpte oss att checka in. Papprena bakom incheckningsdisken var i total kaos-oordning och det meddelande med färjebiljetter till oss hade hon i receptionen ingen aning om. Efter lite diskussion tog hon fram ett kuvert addresserat till mig och del löste allt.

Rummen var toppenfina med TV och allt. Vi åkte in mot centrum till en bankomat, packa ur det viktigaste ur bilen och kunde parkera den i ett bevakat och inghängnat parkering intill hotellet, full med moderna Suvar och jeepar.



Hotellrumet på hotel Garvik i Belomorsk.

Efter en middag med fisk och potatis var det dags att knoppa in. Vi var ganska trötta av att ha kört 56 mil på ryska vägar hela dagen.

Vi åkte hemifrån Piteå kvart över åtta på morgonen i strålande sol. Från Lastgrundet ropade tranorna som avsked. Vi fyller på driksvatten vid Renökällan och tankar bilen i Piteå. I Luleå stannar vi förbi R-Line resebyrå som fixat våra visa och en hotellbokning i Kirovsk som behövs för visa-ansökan. Kvart över nio lämnar vi Luleå och passerar Haparanda två timmar senare. Vi stannar och fikar på en rastplats vid motorvägen utanför Torneå.

Klockan ett passerar vi Rovaniemi och tunga åskmoln hänger runt oss. Vägen till Rovaniemi är belamrad med fartkameror så det "går långsamt". Vidare till Kemijärvi upphör fartkamerorna och körningen flyter bättre!  Vi passerar Kemijärvi klockan två (sv tid) och solen trålar fortfarande.

Efter 46 mil anländer vi till Salla. Här köper vi en Rysk bilförsäkring för 60 Euro hos Auto-Tarvike. Efteråt tog vi varsin fet amerikansk panizza med mögelost . Efter att ha tankat fullt åkte de två milen till gränsen men insåg att vi var där alltför tidigt (kl 17) för att börja campera. Våra visum började gälla först i morgon så vi kunde inte passera gränsen. Vi hitta en perfekt sovplats ca 1 km från gränsen, men det var an massa mygg för att vistas utomhus under kvällen så vi återvände till Salla, fikade och ställde oss vid badplatsen där några barn och vuxna badade. En fin kväll vi tillbriga med att sila sand, kasta sten och strosa i sanden. Framåt kvällen försvan barnen och ungdommar med ölflak började dyka upp. Det blir säker ett party här så vid 21-tiden åkte vi tillbaka mot gränsen. Vid "land art"  (konstverk i landskapet) stannade vi och grävde upp några blommor att ta med hem innan vi återvände till "gö,stället invid gränsen. Här campade vi vår första natt i bilen. Vi fick flytta all packning till framsätet - men då visade det sig att Ford Explorer var perfekt att sova i. Den har en större yta med nedfälda baksäten än vad Toyota Fourrunner hade där Hansi fick sova i fosterställning för att få platys. Här kunde jag sträcka ut mig raklångt! Det tog ett tag att utrota alla mygg och knott som kom in i bilen innan vi soma i midnattsssolljuset.

NKE-08, Nordkalottexpedition 2008 kom till ganska oplanerat och som en kompromiss. Hansi ville till varje pris till Vita havet på beluga-skådning, Jennie ville se Nordkap, Hansi ville paddla fjordar och ishavet, Hansi hade i maj besökt Nordkap och ville tillbaka och visa Jennie, Hansi hade åkt MC 1985 till Varangerhalvön och Nordkap och villse återse gamla platser 23 år senare.

Så vi beslöt sent under våren att fixa ett Rysslandsvisa men kom inte lkängre i planeringen - vi får vi se vart vi åker och hamnar. Vi bokade hotell, båttransport och valskådning i Karelien för de första dagarna - resten - resrutt och antal dagar var helt oplanerat. Vi packade bilen med det mest nödvändiga för camping och paddling och styrde österut. Eftersom man behöver en rysk bilförsäkring (svensk gäller ej i Ryssland) och vi fick ett tips om ett företag i Salla som hjälper till så valde vi Salla-gränsövergången. Vi insåg senare att det hade blivit kortare väg till Belomorsk via Kusamo eller Raata/Kave.

Vi hande ingen aning om att vi skulle åka 450 mil på 10 dagar - Välkommen och följ vår expedition till Nordkalotten.

Vi skulle ta Pecific Coatch bussen till Vancouver 08.15 så vi klev upp lite tidigare än vanligt. En snabb frukost, sista slutpackning, avsked av Tim som hade sovmorgon så körde Maria oss till Hilton Hotell varifrån vi skulle bli upphämtande.


Jennie väntar utanför Hilton.

När bussen kom kom även dörrvakten vid Hilton och propsa på att få lyfta in vårt tunga bagage i bussen trots att vi inte bott på hotellet. Snacka om service. 

Vi var bara 4 personer spm åkte i den stora lyxiga bussen ned till Vancouver Airport. Nu såg vi vägen i dagsljus med massa fina berg och fjorden in till Squamish. Det var otroligt massa vägarbeten eftersom de breddar vägen till dubbelfilig inför olympiaden 2010. Otroligt arbete i den branta terrängen ovanför fjorden. Vägen går även genom centrala Vancouver så Jennie fick se lite av Dowbtown. Hansi var här 2006 på konferens och har "turistat" i centrum.

Incheckning vid flygplatsen gick smidigt och enkelt och återigen kunde vi njuta av den vackra flygplatsen. 



En fika på StarBucks.



Stora indianfigurer.





En bäck med simmande laxar i glas genom vänthallen.



Jennie vid bäcken.



Jennie vid saltvattensakvariet.



Ett kinesikt par ville att Hansi skulle fota dem vid akvariet och propsa på att fota oss som tack!



En sista "american meal" - pan pizza innan flyget.



Ett sista stop i baren där hansi testade innedrinken No 1 i Kanada  - Seazer. Som en Blody Mary men med massa tabasco och peppar-lining. Jennie tog ett glas vin och en stärkande wiskey.

Flyget med Lufthansa var tråkigt - de har inte alls samma mediautbud av filmer som SAS - utan visar bara en film!
Men de har bättre mat och fria drinkar!!

Frankfurt är en enormt tråkig och virrigt flygplats men vi hade gott om tid och bagaget var incheckat hela vägen till Stockholm.

Vi landa på ett regningt och stormigt Arlanda - flyget skaka ordentligt under inflygningen  - det var flera stormar över syd och mellansverige. Vi tog bussen till Centralstation och låste in bagaget och mötte Jennies bror Robert igen för en gemensam middag. Vi gick på Pizza Hut som dock visade sig vara en fin restaurang. Efter en fika på Café var det dagt att kliva på 23-tåget till Åre.

Söndag 20/1 -Onsdag 23/1
Vi kom fram till Åre kl 07.30 och möttes av byvärden som bjöd på en kaffé vid järnvägsstation. Trevligt. Det var rejält kallt och packningen megatung - men Holiday Club låg bara över järnvägsspåret.
MEM, vi fick inte checka in fören kl 16 enl. personalen! Eftersom Hansi nu  var rejält förkyld, Jennie trött och det bara var 27 cm i backen jämfört med 2,5 m i Whistler, så lockade inte skidåkningen. Vi satt 7 timmar i foajen innan vi fick checka in!!



Konferensen blev OK och det var skönt att kliva på tåget hem tisdag kväll och komma hem till Luleå onsdag med morgontåget, buss till Piteå och Taxi ut till Renön. Otroligt skönt att vara hemma igen. Här hade det just snöat 3-4 dm så landskapet var det ett vackert vinterlandskap badande i sol som mnötte oss. Borta bra men hemma bäst!